F, A, D

Hjärnan har funktioner som är väldigt tydliga och fungerar oerhört bra vid fara när vi möter riktig fara. Stora djur, farliga djur, vulkanutbrott och andra naturkrafter. Farliga individer och farliga situationer. Hjärnan har ett sätt att direkt analysera och agera. Den agerar på gamla bilder. Analysen är enkel. Farlig= fly, attack eller spela död. Den har fått många människor att klara sig under evolutionens gång. Många har också dött eftersom deras analys varit fel eller för att de inte klarade eller hade inte framgång med att attackera, fly eller spela död. 

Denna egenskap har vi sedan under åren burit med oss. Många farligheter har begränsats eller försvunnit, nya har uppstått. Det finns nya saker som inte fanns förut som har en lika stor kraft som en vulkan men det finns också nya saker eller saker som vi nu har fokus på som tidigare kanske inte var lika viktigt. Beteendena finns kvar men farorna är oftast inte lika stora.

När vi känner rädsla flyr vi istället för att vi möta det som verkar vara på väg att hända. När vi känner rädsla slår och attackerar vi när vi kanske istället skulle behöva våga möta det som skrämmer. När vi känner rädsla slutar vi vara närvarande och väljer att spelar döda för att undvika att konfrontera det vi utsätts för.

Problemen är mindre men känslorna liknande och agerandet blir den samma.

I ett nytt sätt att tänka bortom hjärnans automatiska sätt att hantera stor fara finner vi i mycket av den psykologi som utvecklats successivt sedan flera tusen år tillbaka.

Jag hittade perfekta sätt att fly från det som jag var mest rädd för. Jag hittade perfekta sätt att attackera när jag kände mig som mest inträngd. Jag spelade död och var inte närvarande när jag märkte hur allt jag utsatt mig för och andra började bli en katastrof. Jag hittade ingen väg ut.

Vad jag hade behövt göra vid den situationen var att våga möta min egen ensamhet. Vad jag hade behövt göra var att våga erkänna allt jag gjort. Vad jag hade behövt göra var att möta med min närvaro de människor inklusive mig själv jag utsatt och hitta former för att förlika.

Jag kan än idag se hur dessa tre sätt att agera gärna vill pocka på när jag är i situationer jag kan känna brist på kontroll och balans. Jag agerar instinktivt med ilska. Jag smiter genom att inte kanske ringa det där samtalet jag skulle. Jag är inte närvarande i situationer utan "spelar död".

Hur gör du när du känner dig trängd och är ur balans?