R.I.P.

Det är dags nu. Om jag inte tidigare funderat på det så just nu är det dags. Det är tid för att låta saker och ting vila i fred. Det som har varit har varit. Jag har inte makten över min historien. Jag har inte makt över min framtid. Jag har egentligen inte makt över så mycket om det inte direkt berör mig själv. Jag styr över ingen annan. Hur mycket jag än tror så styr jag inte över någon annan mer än mig själv. Ibland trodde jag att jag styrde över något mer. Ibland trodde jag att jag kunde styra mitt liv genom att styra allt runt omkring mig, via mig. Hur tänkte jag. Jag är en. Du är en. Vi är var för sig. 

Min barndom är min historia på samma sätt som min mamma, min pappa och alla mina ex. Allt jag gjort, allt jag tänkt och allt jag känt är allt min historia. Idag är en ny dag. Idag är min dag. 

Det som är i dag är produkten av allt detta och jag är förvaltaren. Jag blev förvaltare ganska tidigt i livet. Jag blev ansvarig för just mig både med ansvar och befogenheter. Det jag sådde skördade jag. Visst hade någon bearbetat min jord i begynnelsen men det har jag flera gånger om kunnat justera och förändra. Jag är min egen bonde och på min skörd ska jag leva. Jag har det jag har och får förhålla mig till det som sker. Jag gör med min jord så gott jag kan för det är just min jord. Mitt utsäde, min bearbetning, min bevattning och min skörd. Mina val, allt. En och annan försöker kliva på min åker eller påverka mitt arbete men ändå är allt mina val och mitt sätt att hantera och förhålla mig till allt det som sker. 

Mitt mod. Mina handlingar. Mitt lidande. Mina tankar. Mina känslor. Jag kan inte beklaga mig. Jag kan inte gnälla. Jag kan inte bli förbannad. Vad skulle det leda till? Visst händer det men det sker när jag tappar fotfästet för ett tag. Men hjälper, nej det gör det inte. Det leder mig bara bort bort från mig själv. 

Gamla känslor och gamla tankar vill slita mig från mitt här och nu. På samma sätt kommer människor omkring mig som lever i sin historia att vilja att jag gör det samma. Men jag har tillförsikt. Allt vill med all sin kraft leda mig på villovägar. 

Så R.I.P. till allt som får mig att glänta på dörren till min historia för att söka en ursäkt för att inte leva här och nu. Så R.I.P. till det som varit och det som ännu inte är. 

Så R.I.P. allt som var för det blev detta jag, just idag. I morgon låter jag min nya historia, som skapas idag få R.I.P. Släppa och gå vidare, släppa och gå vidare. 

Åter vikten att påminnas av följande:

"Gud, giv mig Sinnesro

att acceptera det jag inte kan förändra.

Mod att förändra det jag kan,

och förstånd att inse skillnaden."

En bön lika viktig som livet självt att förstå  vad som är och inte är. Att förstå att det finns en skillnad på det jag kan förändra och det jag verkligen inte kan påverka. 

Vad går du och bär på som skulle behöva få R.I.P?