Ibland blir det fel

Vi gör saker. Vi tänker och vi känner.  Detta pågår hela livet. Mycket blir rätt men det finns också tillfällen och perioder det blir helt fel. Allt eller enskilda händelser som vi är iblandade i blir helt fel. Mixen mellan tankar och känslor har en blandning som stökar till våra handlingar riktigt ordentligt. Vi blir förförda i en situation. Vi har byggt upp en stressituation som till slut inte håller. Vi tar tag i något i tron att det ska hjälp oss ur en situation vi varit i för länge. Känslorna får mer utrymme än tankarna eller så har vi fullständigt stängt in alla andra känslor och låter rädslorna styra oss helt. 

I dessa stunder kan det bli helt fel och vi gör saker som vi sedan kan känna ånger för. Ånger för att vi gjorde nått som vi egentligen inte ville och stred mot våra egna värderingar eller av andra skäl. 

När vi känner ånger är det en slags sorg vi känner. Sorgen över att något inte blev som vi egentligen hade tänkt oss. Sorgen över att vi gjorde nått som vi inte ville. Sorgen över att det blev som vi inte önskade. 

Ånger är inget dåligt utan det blir ett sätt för oss att lära oss att förstå. Det blir ett sätt för oss att se oss själva och inse att vi är bara just eller kanske därför att vi är just människor. Vi har en möjlighet att få en mer ödmjuk hållning till oss själva och andra. 

Varje sak jag gjort fel, agerat fel, känt fel eller tänkt fel hade just då en orsak som jag, när jag tänker på det efteråt inte förstår varför jag gjorde. Just i sekunden det hände var det rätt även fast det efteråt var verkligen fel. Vad kan jag göra åt det mer än att lära mig av vad som hände och se om det finns faktorer i mig jag kan ändra på för att det ska bli annorlunda nästa gång.

Jag har gjort en massa fel i hela mitt liv. Bara det faktum att eller kanske mer trots att jag var förälder så har mina barn klarat sig ganska bra ändå. Jag gjorde saker då som jag tänkte var rätt, jag gjorde saker som jag verkligen inte gjorde rätt och jag gjorde saker som jag efteråt tänkt och kände att detta blev verkligen inte rätt. 

Allt jag kan göra är att gottgöra de som kan ha skadats, ta hand om mig för att skapa bättre förutsättningar för att det ska bli bättre nästa gång och utgå ifrån att i varje stund så gör jag så gott jag kan. Jag är bara en människa som påverkas av mina tankar och känslor och ibland har jag inte kraft att stå emot den mixen jag konfronterats med.

Självklart allt är utifrån beslut som jag fattar själv där ingen annan har tvingat mig till något mer än jag själv. 

Hur hanterar du din ånger?