Kärlek vs kärlek

Om jag nu väljer kärlek som mitt grundtillstånd, vad betyder det? Kärlek vad är det egentligen och hur kan jag gå omkring och känna kärlek? 

Det handlar om värderingar. Hur jag ser på saker och ting. Hur uppfattar jag andra människor och hur uppfattar jag mig själv. Går jag omkring och är rädd för andra och för att hemska saker ska hända mig? Har jag ett öppet sinne till andra och det som finns runt omkring mig själv. Tror jag gott om det som sker? Vad har jag för uppfattning om mig själv och saker jag gjort eller gör? Hur förhåller jag mig till mig själv? Kan jag känna kärlek till andra och mig själv oavsett hur det är. Går jag omkring och litar på andra eller inte? Litar jag på mig själv? Hur ser jag ut? Ser jag ut att vara öppen och mottaglig för det som kommer till mig eller är jag innesluten och oemottaglig? Hur möter jag andras blickar, välkomnande eller avvisande? 

Kärlek är som skönhet, det kommer innifrån. Hur jag får mig själv att känna definierar mig. 

Kärleken börjar genom att lyckas älska mig själv okritiskt utan "men". Resten kommer av sig själv. När jag finner kärlek och trygghet i mig själv öppnar sig alla andra dörrar. 

Den yttre kärleken är en skimär den inre kärleken fullkomlig.  

Hur förhåller du dig till kärlek?