Det är klart att jag tvivlar, på min nya väg, jag gått sedan flera år tillbaka. Det är klart att allt ännu inte är ett välspelande piano. Det är klart att jag fortfarande ibland famlar i mitt eget mörker. Jag är bara en människa och det är många inre krafter som kämpar om herraväldet supportrat av allt som sker utanför mig.
Men mitt mod och min vilja gör vad den kan för att segra. Vägen fram är ibland vägen tillbaka, det är det som gör mitt mål starkare och min riktning mer tydlig.
Jag känner mig ensam ibland och att jag valt en linje som innebär att jag ibland får gå själv. Det är ok. Någon stans vet jag ändå att det jag valt är rätt. Den övertygelsen är ett viktigt mantra för att ha kraft att stå kvar.
Allt jag önskar ska förändras, kanske inte kommer att ske. Allt jag önskar ska komma tillbaka, kanske aldrig hittar den nya vägen. Allt annat nytt jag önskar ska ske kanske aldrig kommer att ske.
Det som sker det sker och det enda jag kan påverka är hur jag väljer att ta hand om mig och vara just mitt bästa jag. Allt annat är andras val.
Händer det inte, på mitt sätt eller inte alls så är det inte meningen eller så har jag fortfarande en bit kvar.
Under tiden lovar jag mig själv att fortsätta vara tacksam för det jag har och ödmjuk för det som sker. Allt annat strävar bort från mig själv.
Hur ser dina tvivel ut och vad gör du för att våga stå kvar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Johan Andersson
Ystadsvägen 28
121 49 Johanneshov
0762- 289948