Kvinnan

Jag vet en sak. Jag är inte en kvinna. Jag vet däremot att jag har en feminin sida i mig på samma sätt som jag tror att alla människor har. Vi har drag som är karakteristiska för båda könen. Vi kommer från en mamma och en pappa och vi bär på båda. Vi är både maskulina och feminina utan värderingar och utan att förta eller förstärka någon del.

Detta gör att det är upp till mig hur jag vill försvaga eller förstärka dessa två sidor. Just detta har jag tidigt känt mig tillåtande i men ändå gärna förstärkt min manliga sida mer än den kvinnliga. Men den kvinnliga finns och den kommer mer och mer med åren.

Det betyder inte att jag beter och ser ut som en kvinna eller att jag antar alla delar i en kvinnas varande. Långt därifrån, men jag kan känna att det är flytande och att det är ok att ta till mig båda det maskulina och det feminina allt efter vad som känns rätt och att det gör mig till mitt bästa jag.

Om maskulint är det hårda är feminint det mjuka. Om maskulint är det exakta så är det feminina det mer flytande. Om maskulint t.ex. är fokus och att nå mål är det feminina att se helheten och arbete mer i sammanhang och utifrån ett kreativt perspektiv.Mannen vill nå målet medan kvinnan vill väga samman olika delar i att komma fram där vägen är lika viktig som målet. Kanske är det detta som gör att vi i bästa av världar kan finna ett sätta att arbeta och leva ihop för vi har olika sidor.

Om jag inte tillåter mig båda sidorna, både det feminina och det maskulina tror jag inte att jag kommer att vara en hel människa. Jag kommer att sakna något. När jag tillåter den feminina sidan hos mig har jag också chans att nå andra sidor i samspel med en kvinna.Tillåter jag enbart den maskulina delen kommer jag att kunna attrahera en kvinna till en början men kraften kommer att falna. Jag tror att detta gäller på samma sätt för en kvinna men just i detta kan jag inte uttala mig med samma exakthet.

Den man som inte har eller har haft en kvinna vid sin sida och den kvinna som inte har eller har haft en man vid sin sida verkar saknat något. Han eller hon verkar inte hel utan verkar sakna något som han eller hon ständigt verkar söka. Min övertygelse är att den finns men att vi har svårt att utveckla den när vi saknar förebilder. Men det går och det handlar om oss själva att söka det vi saknar genom att våga möta det. Ingen annan person kan ersätta det men de kan ibland visa vägen.

Idag är det nationella kvinnodagen just för att vi alla, både män och kvinnor ska komma ihåg vår ena hälft, det feminina i oss.

Jag tror på jämlikhet mellan man och kvinna och jag fördömer allt som inte strävar åt det hållet utan i stället konfirmerar ett gammalt tänk fjärran från den tidsera vi lever idag. Skulle jag vara en person som inte förstått detta fördömer jag också mitt eget beteende.

Jag kommer aldrig att nå min fulla potential om jag förminskar andra för att själv kunna växa. Detta kommer enbart att innebära att jag förminskar mig själv.

Vägen fram är vägen åt sidan,
målet är bara en del av vägen fram.

Hur feminin eller maskulin är du och tror du på jämlikhet mellan man och kvinna innerst inne?