När någon lämnar

Han var inte min närmaste vän inte heller sågs vi så ofta och länge. Men när vi sågs hade vi något gemensamt. Jag tror att det var mer som vi delade än vad vi visste om. Men en sak vi verkligen delade och som också blev vår stund vissa fredagar var när vi talade om hur vi älskade skärgårdslivet och att få ta oss ut till den egna ön. Både för honom och för mig var detta det något gemensam. Vi var, dessa fredagar båda på väg till våra ställen och vi kunde berätta det med samma kärlek och samma engagemang. 

Det är det jag minns särskilt om min Rotary vän som för några dagar sedan lämnade jorden för ett annat mål. 

Jag känner hur det är en förlust och något som nu inte går att ha ogjort. Han är för evigt inte med oss längre och då blir det så definitivt. När det inte på något sätt finns en möjlighet till ett enda möte till, så är det slut. Inga ytterligare chanser finns kvar.

Vissa avsked är så här. Det blir definitivt slut och det finns ingen återvändo. Det går inte att säga att vi kanske ses igen. Det är svårt att säga eller ens tänka att våra vägar möts kanske igen. Vägarna skiljs åt och det som är sagt är sagt och det som inte är sagt är inte sagt.

Ibland kan det vara bra att fundera över hur jag är och vad jag säger till en annan människa. Chansen att reparera det jag gjort eller säga hur mycket jag gillar någon annan människa kanske aldrig kommer tillbaka.

Har du människor omkring dig som du egentligen ångrar hur du är mot eller inte sagt det kärleksfulla du vill säga till denna människa? 

Nu kanske är den rätta tiden.