Plötslig förändring

Som min morgon förvandlas från vår till vinter och solen plötsligt förmörkas på himlen, kommer gamla känslor tillbaka. Det kan vara känslor av rastlöshet eller att vara trängd.  Känslor att vara besatt eller övergiven. 

Även fast du tror, i tanken att du är medveten och förberedd så kommer känslan bara över dig. En känsla som du är bekant med sedan länge. En känsla som du trodde att du var försäkrad från och imun. Då, just precis då hjälper inte det arbete du tror du gjort med dig. Då, just precis då går du på en oerhört tunn is som på sina ställen redan brustit. Det är då du får svar på om du bottnat i ditt eget arbete med dig själv. 

Det handlar inte om att känslan kommer tillbaka, för det kommer den att göra igen och igen, det handlar om hur förberedd du är på att ta dig där ifrån. Den som åker skridskor på sjöar vill gärna ge sig ut så tidigt som möjligt, när isen lagt sig. En van åkare vet vilka säkerhetsåtgärder som krävs och hur han gör om isen brister, det blir en del av upplevelsen. För en oerfaren person kan det bli en katastrof. På samma sätt behöver vi själva förbereda oss på våra gamla känslor och tankar. De kommer fram när vi minst anar det. 

Samtidigt lever vi hela tiden i ett liv som förändras. Tryggt kan bli otryggt. Kärlek övergår till hat. Gemenskap leder till känsla av övergivenhet. Tillit går över till att bli kränkt. Förtroende och gemenskap leder till utsatthet och avvisad. I ett kast byts en känslan till en annan och som oftast när vi påverkas starkt av känslan, är det för att känslan är bekant. 

För att inte bli utsatt bygger vi upp en massa strategier för att slippa åter känna vissa känslor i risk för att hamna där vi en gång var.

Det är dessa strategier vi behöver lära oss att känna igen och också lära oss att hantera på ett annat sätt. 

Känslorna är riktiga och viktiga att ha kvar det är mer vad vi gör med känslorna som avgör. 

För mig kommer känslor tillbaka som jag tidigare känt. Oftast är jag förberedd och vet vad de står för. Känslan av ensamhet är en av dessa. Men ibland blir jag överraskad, ibland ser jag vad sim håller på att hända men har inte direkt svaret och får till och med svårigheter att erkänna det. Efteråt blir det en ny erfarenhet som jag behöver erkänna, acceptera och bearbeta. I erkännandet ligger nämligen också lösningen. 

Hur förberedd är du på det som varit och som ibland gör sig påmind?