Bloggen har flyttat till samtalforallablog.wordpress.com

tisdag 14 april 2015

Döden

Vad relaterar jag till när jag skriver ordet död och döden? Det första jag tänker på är rädsla samtidigt som jag inte direkt känner denna rädslan just nu. Men det finns där på något sätt, rädslan för att inte finnas mer och rädslan för att det är slut. Jag har inte några tankar om att jag återuppstår eller finns själsligt på något sätt efter min död. Jag dör och finns inte mer. Något stans är detta också ok. Det är lite av livets fång. Vi föds, vi lever och vi dör.

Den dag jag står inför att dö eller bara gör det tänker jag säkert annorlunda. Jag som har svårt för att göra slut. Jag kanske har svårt att görs slut med livet med.

Min morbror är 94 år. Han orkar inte lika mycket och han har ont men fixar det. Han ser ut som 80 och är klar i tanken och har precis köpt en ny laptop för sitt författande. Underbart att träffa honom. 

Men även han kommer att dö. Hans syn på döden är att det är ok. Han känner att det är lagom och dags. De vännerna han hade lever inte längre, han har överlevt alla med råge. Hans förhållande till döden är att det är ok. Jag kommer att sakna honom den dagen det sker. Han har levt som sambo sedan han var 55 år alltså i 39 år, visst är det fantastiskt.

Det kanske är precis så det är. Döden, livet och livet efter döden handlar mer eller kanske bara om vi eller de som är kvar inte om vi eller de som har dött. Det är våra tankar och känslor omkring saknad, längtan och vår egen död i en framtid som gör det så svårt. De som dött har det ganska bra. Tyst, lugnt och klart. Min mamma dog en för tidig död, vid 64 års ålder i en snabbt nedbrytande magcancer. Jag tror att hennes död var en befrielse i den kamp hon hade. Jag har idéer om att befrielsen inte bara var att komma undan smärtan, men det är en egen historia.

Vissa dör väldigt unga och andra dör väldigt sent och ibland väldigt ovärdigt med livsuppehållande metoder och svår smärta. Jag hoppas att min död blir snabb och utan lidande det är både jag och andra värd.

Döden kanske enbart är ett begrepp, något som inte lever och är det så så kan vi ju leva men ändå vara döda i ett liv fyllt av tristess, torftighet och misär. Ett äktenskap eller en relation som är död, ett liv utan känsla av mening. Fullständig avsaknad av känsla av sammanhang. Det kanske är det som menas i bibeln och befrielsen ligger i uppvaknandet, frälsningen att se att man kan få ett annat liv. Uppstigen från dödsriket upp till himmelen kanske mer handlar om uppvaknandet så länge jag lever. Jag återkommer till detta framöver.

Jag hoppas innerligt att jag slipper att se mina barn dö före mig. Det känns som det skulle vara i fel ordning. Mina barn har ett långt liv kvar att leva och jag tänker att jag har det med. Samtidigt vet jag inget om framtiden och tänker inte välja att oroa mig om det som kommer och som jag ändå inte kan påverka. Däremot väljer jag att påverka det som är här och nu och det är att ha en balans i mitt liv både i mina tankar, känslor och handlingar men också i övrigt i vad jag äter, vad jag gör och hur jag förhåller mig till allt. Jag väljer att leva just nu just här och just precis med mig själv i relation med mig själv och min omvärld.

Hur förhåller du dig till döden, din egen kommande död och andras död? Hur påverkar detta jag skrivit idag dig och dina tankar och känslor omkring allt detta?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Johan Andersson
Ystadsvägen 28
121 49 Johanneshov
0762- 289948