Bloggen har flyttat till samtalforallablog.wordpress.com

lördag 25 april 2015

En plats

Vaknar ganska tidigt varje morgon. Just nu ser jag havet som ligger blankt och lugnt. Den enda krusning jag ser är när en ejder bryter spegeln. Det är lugnt, lugnt på samma sätt som det är inne i mig själv när jag kommer hit. Det är något som händer. Platsen, luften, havet, tystnaden, fåglar som tar plats i ljudrummet, växter och blommor som letar sig upp ur den kalla jorden, saker som behöver göras och fixas, att få se när det blir fint när marken är krattad från hösten och vinterns tumult och ljuset förstås. Ja det är något med ljuset.

Jag känner min egen närvaro och jag känner den här och nu. Den gör mig uppmärksam på saker som jag annars inte ser. Jag luktar, jag ser, jag känner, jag  hör, jag smakar och förförs. Är det en illusion allt detta eller är det en sanning? Det är svårt att egentligen veta. Just nu är det just jag som upplever denna närvaro. Just nu finns det inga bekymmer  som kan ta plats. Just nu är det möjligheterna som bjuder upp till dans, möjligheten att få vara närvarande och iaktta med alla sinnen. Vissa säger att vi har ett sjätte sinne som heter det sociala sinnet. Om det finns så är jag social med naturen och talar och lyssnar med deras språk. Det finns så mycket som behöver höras, kännas, se och luktas och det finns så mycket som behöver tas in. Precis sprang ett råttliknande djur över altanen. Så där efteråt såg jag att det var en ekorre med ovanligt svart storyvig svans.  Tänk om det gick att tala med djuren. Ibland undrar jag om det ändå inte går genom att klappa, beröra och vara nära. En katt jag hade förmånen att leva med något år fick jag en härlig kontakt med när alla andra hade kommit i säng. Det var som det då var vår sociala tid tillsammans. Proceduren var den samma och när katten var nöjd gick han.

Nu är det som jag hör tystnaden. Det gör nästan ont i öronen när ljudmattan har försvunnit. Morkullan som alltid flyger på kvällen i samma stråk över huset är fortfarande i någon morgonvik och speglar sig. Jag vet att hon kommer vid skymningen igen. Sothönan och Doppingen har för vana att häcka i vass som ännu inte finns. Två ensliga bon utan skydd kommer de att bygga vid bryggan. Så har det varit varje år. Lagom till att det är dax att ruva har vassen hunnit växa till sig. 

Här är en plats som jag känner och kan vara närvarande här och nu. Nästan som en meditation. 

Var har du din plats där du får kontakt med alla dina sinnen och där du kan släppa allt vad historia och oro om framtiden är? 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Johan Andersson
Ystadsvägen 28
121 49 Johanneshov
0762- 289948