Ett syfte

Vad jag än gör, tänker och känner så finns det ett syfte. Det kanske låter svårt att se det på det viset men låt oss pröva tanken. 

Jag äter för jag är hungrig, jag dricker för att jag är törstig. Kroppen är så finurlig att den ger signaler som en mätaren på en bil när bensinen håller på att ta slut. Syftet är att skapa balans. Smärtan har samma funktion, syftet är att undvika det som kan vara skadligt för vår kropp så att skadan inte förvärras eller att jag blir skadad. 

Våra tankar fungerar på samma sätt. Det finns ett syfte med våra tankar. Syftet med mina tankar kan vara för att skada eller för att ge kärlek. Se mig själv i ett bättre perspektiv än någon annan. Peka på andras fel för att slippa se mina egna. Tänka och tala skit om andra har enbart som syfte att slippa fokusera på mig själv och vem jag är. Något kan däremot vara fel i sak men då ska det bemötas i sak och inget annat. 

Känslor fungerar på samma sätt. Syftet kanske är att jag tycker synd om mig själv och vill visa andra detta. Jag vet att offerkänslorna fungerar ibland för att få det som jag vill ha det eller att känna och agera precis tvärt om. Känslan att vilja hjälpa andra och mildra skapat fördelar för mig vilket gör att mitt känsloliv styrs åt det hållet. Dominerar jag andra och är barsk, anklagande och hänsynslös kan syftet vara att jag är rädd för att förlora och tappa känslan av att inte vara någon därför att jag innerst inne känner mig liten och utsatt. 

Syften finns där, frågan är bara om det är rätt syften?

Vad är rätt syfte då? Är jag törstig dricker jag vätska, syftet är att återfå vätskebalansen. Här är det ingen tvekan, rätt syfte. 

Om jag låter bli att göra mina läxor för att något allvarligt hänt i familjen kan det vara med rätt syfte men där emot om jag låter bli, för att jag inte fick känslan att göra det i rädsla att misslyckas kanske det är med ett mindre bra syfte. 

Bekräftelse behöver vi alla på olika sätt. Det verkar ligga i vår natur och är en del av vårt flockbeteende. Genom bekräftelse vet vi om vi tillhör flocken eller inte. Men om mitt bekräftelsebehov pågår hela tiden och till och med skadar andra kan det vara ett tecken på att det sker med felaktigt syfte. Syftet kan vara en bristvärdering att jag aldrig känt bekräftelse och därför omättligt jagar bekräftelsen till vilket pris som helst. Då sker det med fel syfte. 

Jag kan skylla på att något jag ska göra inte hinns med vilket säkert skulle kunna vara sant fast mitt eget syfte med svaret eller tanken i mig själv är rädslan för att göra det som ska göras. 

Allt går att göra, tänka och känna bara jag gör det med rätt syfte. 

Hjälpa någon annan är fint om jag gör det med kärlek. Om jag gör det för att vinna egna fördelar kanske det är med fel syfte. 

Vad som är rätt syfte och fel syfte är svårt att säga. Svaret på detta finns enbart i oss själva varför frågan är viktig att själv ställa. Varför gör jag, tänker jag eller känner jag på detta sätt? Känns svaret rätt och ärligt och samtidigt som det är rätt syfte, då är det rätt. Men tänkt till både en och två gånger. Det är lätt att lura oss själva. En del syften har vi tränat på länge, mycket länge, vi tror att vi gör det av en anledning fast det finns en mer omedveten döljd anledning till att vi gör som vi gör som också är skälet till att vi misslyckas eller till att saker och ting inte sker på det sätt som vi önskar.

Gamla strategier, som vi gjorde för länge sedan, kanske inte är aktuell när vi är vuxna. Föremålen har försvunnit men vi agerar på samma sätt. I dess fall kan det vara klokt att se över syftet, varför gör jag så här!? 

Jag kände mig inte älskad och ägnade stor del av mitt vuxna liv till att få bekräftelse för att känna mig älskad. Jag sökte efter svar på något jag redan egentligen hade men vägrade se. På min väg frammåt skadade jag andra och mig själv. Syftet var fel. 

Vad är dina syften? Kan det vara så att du gör, tänker eller känner saker men har fel syfte och det är därför det inte går som du tänkt dig?