Bloggen har flyttat till samtalforallablog.wordpress.com

fredag 17 april 2015

Hemligheter

Egentligen har jag varit väldigt hemlig i mitt liv. Jag har gjort saker och kanske gör vissa saker fortfarande. Hemliga saker. Saker som ingen annan vet, eller jag tror att ingen annan vet. Hemligheter som jag vill bevara för mig själv. Jag kan skämmas för dessa utan att vilja ändra på dessa och det är därför jag vill bevara hemligheterna. Jag kan känna skuld eller jag kan vara beroende av dessa. På något sätt så hade jag och kanske har saker som jag inte vill att andra ska veta för visste de detta då skulle de andra kanske förskjuta mig, hata mig, ogilla mig eller tycka illa om det jag gör. Det ville och vill jag inte. Jag ville och vill att andra ska ha en viss uppfattning om mig och därför skyddar jag mig från att berätta mina hemligheter. 

Samtidigt så blir mina hemligheter mitt eget fängelse. De skapar rädsla och de skapar stress. Känslan av att bli avslöjad gör att jag inte lever fullt ut. Känslan av att bli avslöjad bidrar till min egen ohälsa. Kanske, rent av, är hemligheten ingen hemlighet, alla andra vet. Kanske är det inget att vara hemlig om, alla andra gör. Jag skapar hemligheter som tär mig innifrån och får mig att inte vara mitt rätta genuina jag. 

Jag hade hemligheter tidigt, jag minns från det jag var väldigt liten. Jag tog pengar från pappa och jag köpte godis, innan mina föräldrar kom hem på dagarna. Jag onanerade tidigt och det var en tung hemlighet, tänk om andra skulle få reda på detta.

Så fortsatte livet och hemligheter lagrades på varandra. När jag skiljde mig var jag fylld av hemligheter. Många hemligheter som fick många att ta avstånd. Det var tungt då. Mina hemliga val ledde alla åt ett håll som jag var rädd för. 

Jag blev avslöjad och det var en oerhörd smärta. Helt plötsligt var mina hemligheter inte hemlig längre och det var inte jag som berättade dessa. Jag ägde inte mig själv. 

Jag hade kommit in i ett nytt fängelse.

Min strategi blev sedan inte att bli hemlig igen. Att falla så långt ned, vid upptäckt, gjorde för ont. Istället gjorde jag tvärt om. Min strategi blev att äga mina egna hemligheter igen, ta tillbaka dessa. Knepet blev att själv berätta mina egna hemligheter och på så sätt neutralisera allt. 

Detta blev också en framgång. Vägen har varit lång att komma dit men både nödvändig, avgörande och ett resultat som blev befriande. 

Inget mörker är skrämmande om vi själva belyser det.

Vilka hemligheter går du och bär på i rädslan för att bli avslöjad? 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Johan Andersson
Ystadsvägen 28
121 49 Johanneshov
0762- 289948