Samtidigt så blir mina hemligheter mitt eget fängelse. De skapar rädsla och de skapar stress. Känslan av att bli avslöjad gör att jag inte lever fullt ut. Känslan av att bli avslöjad bidrar till min egen ohälsa. Kanske, rent av, är hemligheten ingen hemlighet, alla andra vet. Kanske är det inget att vara hemlig om, alla andra gör. Jag skapar hemligheter som tär mig innifrån och får mig att inte vara mitt rätta genuina jag.
Jag hade hemligheter tidigt, jag minns från det jag var väldigt liten. Jag tog pengar från pappa och jag köpte godis, innan mina föräldrar kom hem på dagarna. Jag onanerade tidigt och det var en tung hemlighet, tänk om andra skulle få reda på detta.
Så fortsatte livet och hemligheter lagrades på varandra. När jag skiljde mig var jag fylld av hemligheter. Många hemligheter som fick många att ta avstånd. Det var tungt då. Mina hemliga val ledde alla åt ett håll som jag var rädd för.
Jag blev avslöjad och det var en oerhörd smärta. Helt plötsligt var mina hemligheter inte hemlig längre och det var inte jag som berättade dessa. Jag ägde inte mig själv.
Jag hade kommit in i ett nytt fängelse.
Min strategi blev sedan inte att bli hemlig igen. Att falla så långt ned, vid upptäckt, gjorde för ont. Istället gjorde jag tvärt om. Min strategi blev att äga mina egna hemligheter igen, ta tillbaka dessa. Knepet blev att själv berätta mina egna hemligheter och på så sätt neutralisera allt.
Detta blev också en framgång. Vägen har varit lång att komma dit men både nödvändig, avgörande och ett resultat som blev befriande.
Inget mörker är skrämmande om vi själva belyser det.
Vilka hemligheter går du och bär på i rädslan för att bli avslöjad?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Johan Andersson
Ystadsvägen 28
121 49 Johanneshov
0762- 289948