Inte som jag tänkt mig

Det blir ibland inte som vi tänkt oss. Saker och ting faller inte ut precis så som vi önskar. Vi planerar våra liv efter kalendern. Veckor, dagar, timmar och ibland till och med minuter. Vi vill göra mycket och vi vill vara effektiva. Ibland har vi inte ens tid med det vi egentligen vill göra för att det inte finns tid tillräckligt. I alla fall säger vi att det är så. Människor vi vill träffa och det vi egentligen vill göra prioriterar vi bort till förmån för annat. Våra skäl är många, varför det blir så, förklaringar som enbart leder oss längre bort från oss själva. 

Men ibland styr vi inte över tiden och det vi vill göra. Ibland känns det som det är något annat som vill bestämma över vår detaljerat inplanerade tid. Vi blir sjuka, ibland riktigt sjuk. Vi råkar ut för någon olycka och blir skadad. Någon annan blir sjuk eller skadad. Helt plötsligt säger det stopp och vi kan inte följa vår plan och vår vilja att göra allt vi önskar. Det behöver inte vara katastrofer utan bara det faktum att vi inte kan göra det vi planerat. 

I dessa stunder kan det vara lätt att bli besviken och förbanna det som sker. Oftast leder detta inte till mycket mer än en fortsatt besvikelse.

Ibland säger vår kropp själv till att den behöver ta det lugnt, den hastighet jag haft kanske inte på sikt är hälsosam för mig. Ibland handlar det bara om att bromsa in för att bli varse hastigheten jag kör. Ibland behöver jag väckas för att se hur jag prioriterar och vilka val som egentligen borde vara viktiga för mig. 

Är jag uppmärksam på det som sker, blir det alltid det bästa för mig, i dessa situationer att acceptera det som sker. Vara tacksam för den nya tid jag får. Det som sker ger mig alltid en ny chans att fatta ett nytt beslut. En ny chans att betrakta och reflektera. Antingen är det som sker konsekvenser av tidigare val eller så är det som sker bara något som sker. Oavsett så kan jag alltid utifrån det som sker göra ett nytt val. Nya val ligger närmare i tiden och är kanske mer aktuella än de val jag tidigare fattat. Förhoppningsfullt kanske också mer kloka val. 

Jag var inne i en sådan här karusell för ett antal år sedan. Jag gjorde saker allt fortare, mer maniskt och prioriterade helt fel saker. Jag såg inte det jag hade utan jagade det jag ännu inte uppnåt. Jag fyllde mitt liv med o morgon istället för idag. Jag fyllde livet med löften om något annat. En jakt som jag själv aldrig kunde bli segrare över. 

Hur prioriterar du din tid? Gör du det du vill eller det du tror du måste? Boka in dig själv varje dag, då får du tid för betraktelse och reflektion. Kanske kommer du då på vad du egentligen vill.