Jaga

Idag kom tunnelbanan precis så jag skulle kunna springa ikapp och hinna med. Jag skulle kunna göra en rusch och maximera. Lite så jag alltid gjort, springa ifatt och hinna med. Jag valde, som jag gör lite nu att istället tänka, det går ett annat tåg och skillnaden är inte stor. Jag valde att gå och nu sitter jag här och får tid med min blogg. Det blåser. Men det är sol och allt är ok. Jag reflekterar.

När jag tittar tillbaka kan jag se att jag jagat. Jag har jagat för att hinna ikapp. Jag har jagat för att inte missa något. Jag har engagerat mig i en massa saker för att jaga bekräftelse. Jag har jagat för att hjälpa andra och på så sätt bli sedd. Jag har jagat för att maximera tid och alltid komma i tid även vid de tillfällen jag inte haft en tid att hålla. En jakt som jag märkt att jag själv inte alltid vetat varför den skett, förrän de senaste åren. 

Jag har jagat för att nå andra men missat att jaga för att nå mig själv. Det blev en förändring på detta i och med mitt eget arbete med mig själv, vilket jag är tacksam för. Jag tror också att detta arbetet kanske aldrig hade blivit av eller att det hade tagit betydligt längre tid om jag inte sökt hjälp. Jag sökte hjälp när mina krafter var helt slut och det mesta som var bakom mig hade raserat. Mina konsekvenser hade blivit allt för stora. Först då vågade jag successivt släppa taget och det första stadiet i det var att släppa taget om att våga be om hjälp. Jag bad om hjälp. 

Hjälpen handlade inte om att någon annan skulle göra mitt jobb, även fast jag nog tänkte så då. Hjälpen handlade om att lära mig att göra det själv och lära mig se på mig själv på ett annat sätt än det sättet mitt liv lärt mig att se på saker. Sätta ord på känslor och sätta känslor på ord. Se saker från ett halt annat perspektiv. Reflektera och få insikter för att göra annorlunda.

Vi kan alltid fortsätta att kämpa och fortsätta att jaga. Vi kan alltid fortsätta att göra sådant som får konsekvenser vi inte vill ha. Jakten kan pågå i evigheter för att få till en förändring som kanske aldrig kommer att inträffa eftersom jakten sker på fel grund och fel syfte. Resultatet kanske då alltid kommer att bli det samma. 

Men jakten kan också få ett annat syfte som gör att resultatet har chans att bli ett annat.

Jag tror och jag ser att det finns väldigt många som skulle vilja ha möjlighet att ta den möjligheten för att nå en förändring. Men tyvärr, vissa vågar ännu inte, andra har inte ännu fått tillräckligt med negativa konsekvenser, andra har inte tänkt tanken, många kanske inte har råd eller tar sig råd. Många kanske samtidigt kan känna att det finns en stor rädsla för att göra det för huvud taget.

Vad jagar du i livet eller har du fått det mesta på plats och ser att det nu finns ett balanserat liv att leva?