Terapeutens uppgift

Som samtalsterapeut får jag ta på mig många roller. Roller som speglar det den personen jag har framför mig vill eller inte vill möta. 

Jag kan vara en pappa, en mamma, en kompis, en man en något i många skepnader. Jag kan uppfattas som mycket och det speglar också samtalet men framför allt blir det de möten där den som söker hjälp kan möta sina rädslor.

Vad jag egentligen påtar mig att möta är deras egon och jag är också beredd att ta kampen med dessa. Jag är beredd att ta den kamp som de själva tidigare förlorat. Kampen att våga stå emot egots tankar, känslor och handlingar som den utan att tveka alltid är beredd att utsätta oss för. 

Egot är beredd att offra allt för att segra och det är väldigt svårt att vinna den kampen om man inte vet hur. Egot är en överlevare och en del av oss men det pris vi får betala är långt förbi denna överlevnad.

När någon söker min hjälp är det inte det trevliga konversationssamtalet som förväntas men det är precis det egot vill föra. Tala om inget för att lägga dimridåer.  Egot är smart och vill gärna mata med sådant som kan göra terapeuten nöjd. Allt detta sker obemärkt och för den oinvigda skulle man kunna tro att jag enbart har fantasier omkring detta.

Jag var slug som bara den för att slippa och för att gå runt det som egentligen skulle avslöja mig. Min strategi var att snacka, argumentera, bli förbannad och vara tyst. Allt för att inte avslöja mig själv. Detta är egots kamp. Jag behövde då någon som kunde se förbi detta. Någon som kunde vänta in rätt tillfälle och under tiden se mitt ego arbeta sig trött. När rätt tillfälle inträffar slå hål på allt men givetvis med kärlek som grund.

Idag behöver jag ibland ta en kamp med mitt eget ego. Då är det jag som behöver söka hjälp.

Det intressanta med egot är att egot går samma utbildning som jag i min egen utveckling. När jag blir smartare blir mitt ego det med.

Hur är det med ditt ego. Har du ännu tagit kampen med hen eller har du fortfarande den striden kvar?