Ändå bedrar jag mig själv. Mitt ego är verkligen slugt. Jag intalar mig en sak men i botten gror det något annat. Jag ser det och känner det.
Jag skulle kunna skriva om något allmänt som låter bra och bidrar till att infria en bild jag vill att andra ska ha pm mig. Något som skapar diskussion och likes.
Men nej det känns inte bra. Det är inte det som finns i mig och jag skulle då bara leverera yta. Målet är att jag ska skriva ärligt om det som berör och påverkar.
Jag skulle kunna skriva om en härlig dialog jag hade med en ung kille i går som var på väg till Stockholm för att söka in till en skola. Han hade bra intressanta tankar om livet och var öppen för att våga möta nya tankar och känslor. Han till och med berättade en hemlighet som ingen annan visste, till mig denna främmande man på tåget, sättet intill.
Men nej det är inte det som känns viktigt och trycker. Det är nått annat och som jag också in i det längsta håller inne.
Sluga ego.
Jag ljög och jag vet hur det nu för tiden plågar mig. Jag kunde kända det i hela min kropp. Jag ljög om skitsaker i skenet av en gammal rädsla om uppenbarade sig igen. Jag ljög i rädslan att bli bortvald. Jag ljög för att komma i en bättre dager. Eller nej inte alls så, jag ljög för jag trodde att min sanning skulle avvisas. Jag ljög för att min sanningen också kanske var någons annans sanning. Ändå vet jag att min sanning är ingen sanning utan påhittade tankar. Även en lögn för mig själv.
Helt otroligt hur detta bara kom upp från ingenstans men samtidigt tacksam för att jag ser det och kunde rätta till. Tacksam för att jag inte fastnar i det som jag gjorde förr.
Helt otroligt vad egot försöker kämpar mig till baka till gamla beteenden och tankar.
Upptäcker du ibland att du faller tillbaka som en tung sten faller till marken? Märker du att du faller tillbaka till gamla beteenden och hur detta sedan smärtar att ha hamnat där?
Men nej det är inte det som känns viktigt och trycker. Det är nått annat och som jag också in i det längsta håller inne.
Sluga ego.
Jag ljög och jag vet hur det nu för tiden plågar mig. Jag kunde kända det i hela min kropp. Jag ljög om skitsaker i skenet av en gammal rädsla om uppenbarade sig igen. Jag ljög i rädslan att bli bortvald. Jag ljög för att komma i en bättre dager. Eller nej inte alls så, jag ljög för jag trodde att min sanning skulle avvisas. Jag ljög för att min sanningen också kanske var någons annans sanning. Ändå vet jag att min sanning är ingen sanning utan påhittade tankar. Även en lögn för mig själv.
Helt otroligt hur detta bara kom upp från ingenstans men samtidigt tacksam för att jag ser det och kunde rätta till. Tacksam för att jag inte fastnar i det som jag gjorde förr.
Helt otroligt vad egot försöker kämpar mig till baka till gamla beteenden och tankar.
Upptäcker du ibland att du faller tillbaka som en tung sten faller till marken? Märker du att du faller tillbaka till gamla beteenden och hur detta sedan smärtar att ha hamnat där?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Johan Andersson
Ystadsvägen 28
121 49 Johanneshov
0762- 289948