En liten pojke

På gården strax innan jag ska gå till tunnelbanan leker en lite pojke med sin fotboll. Det är sol ute och han väntar på sin mamma som ska komma så de kan gå till dagis. Han studsar med bollen mot asfalten som killar gör. 

När jag får förbi skriker en lite äldre pojke kanske 25 år ut från sitt sovrumsfönster att den lilla pojken ska sluta med att leka med bollen. Den lilla pojken blir rädd och slutar med allt som han höll på med och sätter sig ned på trappan. 

Känslan i mig blir ilska. Ge sig på denna oskyldiga lilla pojke. Direkt efter mildrande genom att säga att han inte skulle bry sig om vad den stora pojken sagt. Jag ville skydda.

Vad hände? 

En liten människa fick uppleva livet i samspel med en större människa. Jag gick in för att skydda.

Livet känns och det händer saker som påverkar våra tankar, känslor och handlingar. Det är i det livet vi skapar just oss själva. Vi påverkas av allt som sker och vi får konsekvenser, rätt eller fel. Allt detta skapar oss. 

Jag har inte möjlighet att skydda denna lilla pojken för livet som pockar på. Han behöver genomleva detta själv och lära sig att möta sina egna rädslor. Lära sig att besegra sina rädslor och bygga sitt eget liv. Min insats denna morgon kanske inte bidrog till något positivt utan jag fördröjde enbart hans resa eller så lärde han sig att den finns andra vuxna man inte behöver vara rädda för.

Vi kan inte skydda våra barn från livet. Livet ska levas för att lära sig att leva livet. Ibland får våra barn ta törnar och smällar. Det är i dessa händelser vi lär oss mer av oss själva. Det är en del av livet. 

Självklart finns det en gräns när vi ska kliva in. En moralisk gräns och en laglig gräns.

Hur är det för dig, går du in och skyddar och tar över ibland fast det ibland hade varit klokare att stiga åt sidan? Vad är det som väcks i dig när du ser att barn blir utsatta?