Gnäll

Det är fel på allt och alla. Inget är egentligen bra och är det något som är bra som kommer det aldrig att kunna inträffa för att världen är som den är. Folk beter sig och invandrare finns det för många av. Inga jobb finns det och finns det jobb är det slitigt och dåligt betalt. Människor sköter sig inte och skräpar ner  och tågen kommer för sent. Vädret ska vi inte tala om i detta kalla land. Regeringen, det visste vi från början att det skulle bli så här. Allt är bättre med något annat och förr visste man i alla fall vad som gällde. Grannarna är idioter och det är skit med kommunens planering. Småföretagarna är det synd om och det verkar som de ska bestraffas. Folk ska vara tacksamma för det de får istället för att gnälla. 

Detta är en del av det jag ser eller hör varje dag på olika platser som i sociala medier som Facebook, i tunnelbanan, tidningar, tv, radio eller ute på stan. Allt handlar om just detta, om att inte vara nöjd. 

Många gånger är det från samma personer och personligheter. En del ger ut sig för att vara proffstyckare i just detta att inte vara nöjd. Det är sällan dessa just ger uttryck för just motsatsen. 

Jag var en sådan. Jag kan fortfarande ha tendenser att kliva in i den lådan och ha en massa åsikter. Så för min del behöver jag vara uppmärksam på just detta. Egentligen var jag tidigare fylld av just dessa åsikter. "Inte nöjd" och missnöjd och sökte mig gärna till de som också inte var nöjda. Jag visste allt och jag såg allt. Jag visste också allt om det som jag faktiskt egentligen inte visste något alls om. Full kontroll på allt som var fel. Men ingen kontroll på det som var bra och det som det gick och vara tacksam för. 

Jag riktade all min kritiska ådra och betraktelse på det som var utanför mig själv. Jag fokuserade på andra och andras beteende. Jag hade också en ådra av egen skuld som jag ofta höll för mig själv där min inre kamp tidigt insett hur lite jag egentligen kunde och att jag gjorde många idiotiska fel. Men utåt såg jag andras fel och beteenden. 

All min kraft gick åt att gnälla och beklaga. All min jakt gick åt att fördömma och peka på andra. Bara för att slippa peka på mig själv samtidigt som det någon stans var precis det jag gjorde. Jag skylde över mina egna brister genom att visa andras brister. Även sådant där jag gjorde precis så som jag beklagade andra för att göra. 

Mycket av detta såg jag inte alls när det pågick utan jag hade min bild klar för mig och spred mitt missnöje. Först efteråt insåg jag hur illa det var ställ med mig och hur illa det kunde ha låtit. Särskilt inom vissa områden där jag till slut avslöjats och visat för andra vilka egentliga brister jag hade själv. Det var en tuff tid och ett blybad men samtidigt nödvändigt att vända detta stora fartyg av gnäll och inte nöjd för min egen överlevnad.

Är du en människa som är "inte nöjd" och har en massa åsikter om allt, särskilt det som du är missnöjd över? Är det så du vill vara? Hur påverkar det din egen känsla av att vara i balans?