Hjälpnödig

När någon berättar om ett problem han eller hon har finns det en risk att vi direkt vill komma med en lösning. Vi vill mildra sorgen och rädslan och "hjälpa" till. Allt i all välmening för att den andra ska må bra igen.

En nedstämdhet av något slag och vilken styrka det än har, skapar effekter och är en del i en människas kraft att ta sig därifrån om det är det hon vill. Rädslor får oss själva att rädda våra egna liv genom att kämpa för att komma därifrån eller för att bekämpa. Det är några av anledningarna till att vi har känslor. 

När vi "hjälper" mildrar vi och risken finns att vi leder bort den andres kraft, som behövs för att komma vidare. 

Det är viktigt att känna sorg, rädsla och nedstämdhet för att finna en kraft att förändra detta, om det är det man vill. Kraften "- Här vill jag inte vara".

Istället för att mildra, hjälp genom att fråga. Frågorna leder till självhjälp vilket alltid är den bästa hjälpen. När vi mildrar agerar vi nämligen inte utifrån den som behöver hjälpen utan istället från oss själva. Vilket sällan leder rätt. 

Vissa människor tar gärna till denna mildrande fixarstrategi. Jag har själv ibland tendens att kliva ned i denna låda. Som terapeut finns det alltid en risk att vi kliver fel för att vi vill vara "duktiga". Ibland är det ok om situationen tillåter det. Men oftast har vi inte ställt tillräckligt många frågor för att hjälpen ska komma inifrån den jag vägleder.

Att det blir så här är inte konstigt. Alla vill "hjälpa" till. Det är lättare att hjälpa andra än sig själv även fast rådet till den andra egentligen är ett råd till mig själv.

Har du en tendens att inte lyssna klart och istället kommer med dina lösningar på hur den andra ska göra?