Kärlek och det andra

Man kan säga att det finns två känslolägen, de som har kärlek och de som har brist på kärlek. 

De som har kärlek är tacksamma för den kärlek de har, de som har brist på kärlek jagar för att hitta olika sätt att få kärlek. 

De som har kärlek har inga svårigheter att dela den med andra, de som har brist på kärlek vill ha den för sig själv.

De som har kärlek vill ge den till andra, de som har brist på kärlek vill övertyga andra. 

De som har kärlek reflekterar inom sig själv, de som har brist på kärlek reflekterar utanför sig själv. 

De som har kärlek har överflöd, de som har brist på kärlek kan aldrig få nog.

De som har kärlek saknar inget, de som har brist på kärlek tror sig sakna allt. 

De som har kärlek är närvarande här och nu, de som saknar kärlek är alltid någon annan stans.

De som har kärlek ger för att ge, de som saknar kärlek ger för att få.

De som har kärlek är beredd att förlora, de som saknar kärlek vill aldrig förlora.

Den som har kärlek har en bra självkänsla de som saknar kärlek kan vara väldigt självsäkra.

De som har kärlek är beredd att ge det sista de har, de som saknar kärlek vill inte ge något alls.

De som har kärlek vill gärna dela med sig om hur man gör till de som frågar, de som saknar kärlek vill inte visa något alls men luskar gärna reda på hur andra gör.

De som har kärlek har omsorg om sig själv, det är det kärlek är, de som saknar kärlek vet inte hur det är att älska sig själv.

Hur många av dessa påståenden stämmer in på dig? Jag hittar många, både som stämmer överens med hur det var förr och i hur det är i nu tid.