Polis

Det finns situationer när jag tillfälligt kan känna brist på kärlek. Jag har just då inte direkt koll på vad det är jag känner men jag märker på mitt beteende att det är nått som hänt.

Vad är det jag märker? Jo helt plötsligt blir jag en polis och irriterar mig på vad andra gör eller inte gör. Allt detta kommer inom min radar och jag börjar tankemässigt att ha en massa åsikter och jag börjar att utåt reagera på detta.

Inte bra.

Det är inte fel att reagera på tokigheter det är bara det att jag börjar söka mitt fokus utanför mig själv och lägger mig i vad som sker där ute. Det är som jag tar på mig ett extraarbete. 

Jag blir polis. 

Förutom att arbeta med mig själv, ha ett ordinarie arbete om dagarna så blir jag polis. Helt plötsligt tar jag på mig rollen att kontrollera att andra gör rätt. Kontrollera vad andra inte får göra eller vad andra borde göra. 

Så får man inte cykla. Men se där nu cyklade hon där när det var rött. Dessa rökare, nu fimpar han på marken, vem tänker han ska ta upp denna? Står taxin där och har igång motorn på tomgång, hur tänker han nu? Aha nu har grannen lagt över nått på min tomt. Varför äter alla denna skräpmat? Vad dyrt, bara för lite lunch, hur kan de ta så mycket betalt. Vad har hon på sig? Nu respekterade han inte tiggaren som satt där i hörnet. Är det grönt så är det då har jag rätt att gå över gatan så håll dig undan bil eller cykel. Nu kör han för fort, vilken dåre. Se nu har restaurangen byggt ut på trottoaren så jag inte kan gå här. Vad folk har en massa åsikter, på Facebook. 

Vad jag håller på, i min extratjänster. Jag lägger mig i och har en massa åsikter. Det är inte nog med att det faktiskt händer, jag tar också på mig rollen att verka som denna nyutexaminerade polis och kan bara inte släppa tanken på allt som händer runt omkring mig. Jag reagerar och agerar.

Det gör mig irriterad och det gör mig stressad. Jag tappar mitt eget fokus och den avslappnande närvaron jag egentligen behöver. Det är ett självpåtaget extraarbete som jag kan vara helt utan. Inget betalt men en massa slit. 

När allt detta sker vet jag att jag egentligen bara ska tagga ner och fundera varför jag just i dessa stunder känner brist på kärlek. Jag behöver avveckla tankar som "Jag känner mig missundsam och ogin". "Jag har inte det jag behöver då ska minsann världen veta att de gör fel och inte får bete sig".

Det går en liten kille på gatan som tror han är en polis men som egentligen bara behöver en kram. Innerst inne har han allt och har all den kärlek han kan få men just i denna stund kan han varken se det eller ta in det. 

Bara att skriva detta idag stressade upp mig en stund så det är lätt att förstå hur tokigt det kan bli ibland. 

Har du tendenser åt samma håll? Vad gör du då för att avveckla din extratjänster?