Mina två liv

Det är så för mig och jag är övertygad om att det är så för andra. De finns där båda två. I förhållande till livet utanför mig och i förhållande till livet innan för mig. De bedriver en evig kamp mellan det goda och det onda. Mellan kärlek och rädsla. Mellan att ha och att ge. 

Genom att reflektera ser jag det tydligt hur kampen pågår. Ibland upplever jag mig som en åskådare istället för det jag egentligen är. 

Den onda gömmer sig bakom hemligheter och misslyckanden, brister och fördömanden. Den gömmer sig i skuggan av allt annat och verkar på sitt eget sätt. Den är missunnsam och full av intriger. Den styr och dompterar. Ibland iklär den sig i skepnaden av ett offerlamm eller styr mitt eget fokus långt bort från mig själv. Rent ut sagt som djävulens advokat. 

Det andra livet vill ge kärlek och tycker att allt ordnar sig. Den andra ser det vackra och är tacksam. Han sprider glädje utan idéer om egen vinning. Han ger hellre än att få. Han jämför inte och vet att han från början har allt. Han har det som den andra saknar. 

Båda mina liv lever parallellt med varandra och det som den ena lär sig lär sig också den andra. De går i samma skola. Det är bara det att de har olika syften redan från början. Den ena för att härska och den andra för att bejaka.

Det bor två liv i mig.

Den ena säger dumma saker och beter sig illa mot andra. Han skapar oreda och misstänksamhet. Han duperar och förminskar andra. Han styrs av en kraft byggd på rädsla och brist på tillit.

De andra ser inte faran utan lita på alla. Han saknar ett vakande öga och vet att det alltid finns en ny chans. Han vill väl och gör väl. Han ger gärna någon annan den största biten. Han ser kärlek i allt.

Mina två liv behöver vara där i mig men jag vill själv bestämma vem som ska få dominera.

Hur ser dina två liv ut?