När min skörhet vågar

Jag kan sitta fast i mina tankar och länge fastna i min känsla. Jag kan känna smärtan i min ensamhet. Jag kan bära det inom mig och jag låter ingen annan veta. Jag blir irriterad och jag blir sur. Jag blir verkligen inte mitt finaste jag. Jag möter fienden över allt. Mina handlingar blir på ett sätt som jag inte själv känner igen. Det som varit lagras sedan länge i mig och hittar ingen väg ut.

Vem är jag egentligen och varför blir det så här?

Så kändes det länge under väldigt många år. Jag såg vad som hände men hittade inte vägen ut. Jag såg hur mitt korthus rasade och jag hade varken styrka eller förmåga att göra annat än att se det ske. Vissa saker var jag starkt medveten om andra blev jag medveten om många år efter att det vänt.

Det var som jag borde se något bakom hörnet samtidigt som jag förstod att jag inte kunde se det. Jag såg mig själv falla handlöst och det enda jag hade i mitt försvar för att ta emot mig i fallet var mina lögner. Lögnerna fick mig däremot att falla snabbare och möta marken hårdare.

I det fria fallet när allt höll på att försvinna från mig kom den största smärtan. En smärta som var värre än den smärta jag länge försökt undvika. I det fria fallet fattade jag ett beslut. Jag fattade ett beslut att ta reda på vem jag egentligen var. Jag fattade ett beslut att hitta någon som var starkare än mig. Någon som kunde slå mig på käften och se till att slutade. Någon som ville mig väl men kunde sätta mig på plats. Krafterna som härskat länge i mig behövde en överman.

Det var då det vände.

Det var då min skörhet under ytan av tuffhet, arrogans, en massa ord och flykt från mina känslor hittade hem.

Det var då jag sakta insåg att jag behövde stänga min historia från att vara en del av min framtid. Det var då jag vid ett tillfälle bara kunde hitta de förlösande orden och insikten som fick mig att förlåta mina föräldrar. Det var då jag insåg att jag hade allt och saknade inget.

Det var då jag började att möta mig själv, hålla mig själv i handen för att trevande lära mig gå igen.
Det var då jag lärde mig vara skör utan att bli ett offer. det var då jag lärde mig att älska alla mina karaktärsdrag. Det var då jag accepterade att jag var jag och ingen annan.

Har du mött dig själv när du är som skörast och vågat visa dig själv både för dig själv och andra.