Tacksamhet och skuld

Jag läste idag ett debattinlägg och svar som gällde invandrarna och tacksamhet. "-Är du invandrare ska du vara tacksam att du fick komma till oss. Du ska vara i tacksamhetsskuld."

Jag tar orden i min mun. Tacksamhet och skuld. Är det verkligen så att orden går att kombinera? Finns det ett krav i en gåva? Kan inte gåvan stå för sig själv och  tacksamheten för sig? Jag vet att vi gärna och ofta vill ha något när vi ger samtidigt som det är ett av de största felen för att få bästa effekten med att ge. När vi får något blir vi i skuld. Vi bär på en skuld att betala tillbaka. Samtidigt har det aldrig uttalats. Blir jag bjuden behöver jag bjuda tillbaka. Får jag en present behöver jag ge en present tillbaka. Mitt erbjudande eller gåva står inte för sig själv men ändå gör den det. 

Vem har sagt att jag ska få tillbaka det jag givit. Vad är det för syn egentligen? Med denna syn, som jag vet är vanlig kanske dominerande blir det livsfarligt att ta emot något eftersom jag samtidigt får en skuld. Troligen är det också därför som vi snabbt som möjligt vill betala tillbaka för att slippa bära på skuld. När jag har skuld är jag nämligen inte fri. 

Skuld är något som jag och alla andra behöver ha så lite av som möjligt. Skulden driver oss längre bort från oss själva. Skulden förlamar och håller oss tillbaka. Skulden får oss att inte göra det vi ska för att skapa en balans i oss själva. En väl balanserad mental hälsa förhåller sig till de ingående delarna som en balanserad ekonomi med god balans mellan skulder och inkomster. Inom ekonomin är det samtidigt bra om inkomsterna är större än skulderna så att också vinst uppstår. 

Tänk om detta också gäller livet? Vi balanserar skulden men strävar efter att också gå med vinst?  

Ett sätt att lyckas med detta är om vi väljer att omdefiniera skulden. 

Ingen står i skuld och har aldrig gjort. Vi kan vara tacksamma för att vi får en gåva men det är inte samma sak som att vi behöver bära på skulden. Lånar vi pengar betalar vi skulden med ränta. Det är egentligen en ren affärstransaktion. Får vi en gåva är det inte samma sak som att vi behöver betala tillbaka. Gåvan är ingen affärstransaktioner utan är just en gåva. Att jag sedan i min tur vill ge en gåva är en annan sak men inte en betalning för en gåva eftersom det inte är en affärstransaktion.

Skuld är en börda så länge det innebär att den påverkar min inre balans.

Jag har burit på skuld. Skuld för att min mamma blev utsatt av min far. Skuld genom mina egna handlingar historiskt. Skuld för alla tjänster jag fått. Skuld för mina beteenden. Skuld för de tankar jag haft. Skuld för min oärlighet. Skuld för mina känslor. Jag har varit fylld av skuld.

Svaret på mina skulder idag är att jag vet att jag gjorde så gott jag kunde då, som alla andra. Det betyder inte att allt jag gjorde då var rätt men det befriar mig från skulden. Idag är ett av motgiftet mot skuld ärlighet.

Bär du på skuld?