Tankekraftverk

Vem jag än tror att jag är. Vad jag än tror att jag kan. Hur andra än gör. 

När än andra väljer när saker ska ske och om de förhuvud taget väljer det så har jag inte med det att göra. 

Jag äger inte det. Jag äger inte andra. Jag äger inte rätten att bestämma över andra. Jag äger inte sanningen. Jag äger bara rätten att förhålla mig till hur världen visar upp sig för mig. 

Så enkelt är det. 

Om jag trodde något annat har jag redan gått vilse. 

Alla känslor som väcks, alla tankar jag får och alla handlingar jag gör är bara mina egna. De kommer från mig och de förhåller sig till andra på samma sätt som jag förhåller mig till deras handlingar.

Vi kan sörja. Vi kan bli förbannade. Vi kan väckas av ilska. Vi kan väckas av kärlek. Vi kan väckas av avund. Vi kan väckas av  svartsjuka. Vi kan väckas av bitterhet och rädslor. Vi kan jämföra. 

Allt är bara våra inre reaktioner på något som händer utanför oss själva. Kemiska processer och mängder av tankar som väcker känslor. Tankar som bygger på olika slags föreställningar om rätt och fel och hur vi tycker att det ska vara eller inte vara. 

Ganska sorgligt egentligen. I denna kokong sker sedan allt och det lilla vi visar är enbart starka uttryck som kan ge kärlek eller skada. 

I detta tankekraftverk krävs en förståelse för processen. Det krävs en varsam hantering av våra tankar så de inte för oss på villovägar. Kraften är oerhört stor och kan förgöra allt i dess väg. 

Tankens kraft för oss bort från oss själva eller närmare oss själva. Valet är vårt eget.

Jag är tacksam att jag hittat mpnga av mina nycklarna denna kraft. Både för att kunna stänga och för att kunna öppna. 

Vilka föreställningar går du och bär på i ditt tankekraftverk?