Tvång till lust

Jag är bekväm. Jag ser inte längre än näsan räcker. Jag vill inte jobba för det. Det är inte så farligt. Det ordnar sig. Så trött är jag inte. Mage? Nä lite hull bara! Jo visst blir jag piggare och klarare i tanken... men. Jag gör det i morgon. En annan dag. Men det är ju så gott. Strömming och potatismos, det blir inte samma med vitkål. Jag startar med träningen när jag väger så och så. Ta det lugnt, men det gör jag ju? Inte? Ja ja jag vet att jag sagt att jag vill, men.

Jag har tusen anledningar till att skjuta upp saker och förändra. Jag talar om vad jag vill och hur jag vill ha det men allt stannar i en tanke. Det blir inte mer.

Jag är inte tillräckligt intresserad och inte tillräckligt passionerad. Hur i helsike ska det då kunna bli på ett annat sätt. Känslorna i kroppen och mitt undermedvetna driver mig långt bort från mig själv. Det är inget lönt. Jag bekräftar mig själv med att låta bli. Egentligen vill jag ha kaos men säger att jag inte vill ha det, vem vill säga det. Egentligen tycker jag inte om min kropp samtidigt som jag inte har någon lust att göra något åt det. Det passar att beklaga sig. Egentligen vill jag känna ensamhet och tycka synd om mig även fast säger något annat. 

Jag agerar motsatser. Jag är väldigt övertygande, men i mina motsatser. Jag är konsekvent och gör precis så som mitt undermedvetna och mina djupa känslor styr mig. Tanken har ingen aning.

Sedan går jag emot allt. Jag låser in mig i löften och avtalar med andra om vad jag kommer att göra. Jag styr med min tanke och jag väljer att tala om det jag tänker att jag ska göra. Jag skapar inga möjligheter att smita. 

Då händer något.

Genom att göra skapar jag en ny känsla. Genom att göra bryter jag mina gamla känslor i något som ger mig kickar och tillfredsställelse. Jag får nya känslor som jag kan hänga upp mig på och byta ut mot de gamla jag har bevarat sedan länge.

När jag gör och det ger ett positivt resultat blir det enklare att fortsätta göra som tanken vill och successivt ändra känslan så att det till slut blir som den nya känslan vill. Jag får en balans mellan tanke och känsla.

Jag fortsätter sedan att göra så jag skapar en vana. Jag repeterar känslan genom att göra.

Hur gör du för att övervinna gamla vanor och skapa nya så som du tänker att du vill ha det?