Varför bryr jag mig

Jag går till jobbet varje dag. Jag åker tunnelbana i 15 min. Jag går till jobbet mitt inne i staden. Varje dag möter jag ständigt nya människor. Några få känner jag igen. De flesta känner jag varken igen eller har sett förut. Alla är i princip nya för mig. Egentligen är det fascinerande att det finna så många nya människor att möta varje dag. Människor som jag kanske aldrig mer kommer att möta. Ändå finns de där varje dag på min väg till jobbet. 

Varför bryr jag mig ändå om vad andra tycker och tänker. Varför är det viktigt för mig hur andra ser på mig i hur jag ser ut och vad jag gör. Varför, när jag troligen inte kommer att träffa dessa människor igen. 

Jag har en uppfattning om vem jag vill vara och hur jag vill uppfattas. Jag är mån om att hantera min yta oavsett hur det ser ut inuti. Vad ska andra annars tycka? Ryktet om mig själv och att passa in. Ryktet om vem jag uppfattas vara. Önskan om att få vara med i ett sammanhang. Önskan att inte behöva bara utanför. Önskan att få överleva. Den som är med gruppen överlever. Den som är utanför klarar sig sällan så länge. Historiskt var gruppen viktig. Kanske så långt som in på 1900 - talet hade gruppen, familjen en oerhört viktig roll för att kunna överleva. 

Idag är det skillnad, rent praktiskt men våra beteendena lever stadigt kvar och arbetar hårt för att finna tillhörigheten. Strävan att ej stå utanför. Strävan att vara lika. Strävan att inte avvika. Strävan att vara som alla andra.

I det lilla samhället kan avvikelse vara förödande men i det stora samhället finns det alltid nya att känna tillhörighet till. Vi får där alltid en ny chans. 

Men egentligen, var har det för betydelse om andra har åsikter om vem jag är, om vem jag är med eller hur jag ser ut. Vad har det för betydelse, egentligen? 

Osäkerheten ligger i min egen självuppfattning och om jag känner mig trygg med vem jag själv är. Det kanske är därför detta har mindre betydelse desto äldre vi blir. Vi blir mer avslappnade och vi har gått igenom både det ena och det andra. Vi har skådat livet hos andra och vi har skådat livet i oss själva.

Jag har ingen önskan att vara ung på nytt. Jag vet hur jag hade det då. Idag är saker och ting på ett helt annat sätt. Jag vet att det blir en förändring men jag vet också att jag behöver jobba med mig för att komma dit.

Bryr du dig och om vad?