Ett minsta steg

Det finns en himmel och det finns en Jord. Det finns hav och det finns sjöar. Det finns människor och djur. Det finns växtlighet och det finns allt annat. Sen finns det just du och jag.

Det finns rädslor och det finns kärlek. Det finns syften som stöder dessa. Det finns tankar som överröstar och känslor som påverkar och påverkas. Det finns historia och framtid och så finns det ett just här och nu.

I allt detta formar jag mig och min nya historia.

Inget blir en överraskning om jag från början förstår att jag äger det som finns inom mig. Inget blir en överraskning om jag förstår att allt utanför mig leder mig bort från mig själv. 

Idag är just nu och nu och nu. Det blir så enkelt och så möjligt att greppa då. Att sedan fokusera på det som är jag och enbart ta ansvar för det som finns inom mig förenklar allt. 

Om jag bara för en stund kan lära mig att se och förstå detta, är jag fri. Om jag bara kan låta mig väckas är den eviga jakten och smärtan över. Om jag bara kan tillåta mig känna och tänka detta en sekund har min nya vandring börjat mot ett nytt jag. 

Det är så allt nytt skapas, genom ett nytt minsta steg i en ny fåra olik den vi nyss lämnande. Det är så vi kan mutera om oss själva att möta oss själva på ett annat sätt. 

Min egen vinnare eller en fortsatt förlorare. 

Bara att skriva orden väcker hopp och längtan. Bara att tillåta tanken får mig att möta det nya. 

Jag får mig också att förstå att jag ska enbart förändra det lilla inte det stora för då kan det bli mig för övermäktigt. Ett steg i taget. Ett steg i taget. 

Vilken fråga behöver du ge dig själv idag?