Tacksamhet lär mig nuet

En av de viktigaste delarna i egen reflektion är att vara tacksam för det som är just nu näst efter att acceptera det som är eller varit. 

Tacksamheten lär mig att se det jag har. Tacksamheten får mig att sluta jämföra. Tacksamheten förmår mig att vara här och nu.

Det finns hur mycket som helst att kunna vara tacksam för och det finns hur mycket som helst att känna avund för, jämföra eller sakna. Det ena gör mig glad och det andra gör mig mindre glad. Valet blir enkelt. 

Tacksamhet får mig att se det som jag faktiskt fått och som jag då också kan glädjas åt vilket lär mig att se att jag fått en massa. 

Jag har haft de föräldrar jag har haft och föräldrar som skapat mig den jag är idag. Utan mina föräldrar hade jag aldrig varit den jag är idag. Jag hade faktiskt aldrig funnits. Grunden till mig är att de skapat mig och lärt mig en massa som jag nu använder mig av. Oavsett mina åsikter om vad de gjort och om de gjort på rätt sätt så har resultatet inneburit det som jag själv möter idag när jag möter mig själv. Hur kan jag låta bli att vara tacksam för det! De tog hand om mig de första åren av mitt liv, resterande alla år fram till idag har jag själv förvaltat mig på mitt sätt. Det kan jag inte på något sätt klandra mina föräldrar för. Tack min mamma och min pappa. Jag älskar er som ni varit inte som jag tycker att ni skulle ha varit. Det gör mig tacksam. 

Att säga dessa ord högt och att formulera det tydligt för mig själv lär mig att just känna tacksamhet. Tacksamhet för allt som varit, som är och som kommer att vara.

Det finns egentligen inget som vi inte kan vara tacksam för. Inget alls. Väder är som  det är, det kunde varit värre. Är jag fattig och hungrig, kunde det varit värre. I länder i krig eller stor fattigdom lider människor men ändå hittar de sådant som går att vara tacksam för. Det kan vara små saker eller stora saker. Vad det än är finns det något som är positivt. 

Det är också i den lilla glädjen livet finns för var och en. Det handlar inte om vad jag inte har utan om vad jag faktiskt har. 

Är jag smal eller tjock så finns det tacksamhet i båda. Fattig eller rik samma sak. Har jag arbete eller inte arbete så har båda glädjeämnen. Tycker jag att jag är vacker eller ful, stor eller liten, klok eller mindre klok så är jag ändå den jag är och det finns alltid fördelar som jag behöver lära mig att se. Fördelar som kan göra mig tacksam för det jag faktiskt har. För den som är sjuk hör jag många säga just att de är tacksamma för den insikt de fått i att vara sjuk. Det låter konstigt men ändå är det en bestående känsla hos många. 

Det är först när jag jämför som jag skapar avund och besvikelse. Det är när jag jämför mig med andra som jag går utanför mig själv och letar istället för att jämföra bara med mig själv. Utan jämförelse skulle jag utan problem vara tacksam och då också leva ett lyckligare liv. Bara att formulera det som jag gör, gör mig tacksam för då blir det så mycket enklare. 

Jag har det jag har och jag behöver just nu inte mer än det jag har. Allt jag har är tillräckligt och jag saknar inget och har heller aldrig gjort. Jag trodde länge att jag saknade något och med den känslan jagade jag ett helt liv för att finna det jag aldrig saknat. Jag ägnade ett helt liv att söka efter det jag redan har och hade. Tänk vilket slöseri med tid samtidigt är jag tacksam för att jag fått den insikten att det är och varit så. Jag har nämligen lärt mig massor under den resan som gör mig till den jag är idag. 

Vad är du tacksam för, just nu när du läser detta?