Det är en myt

Det är en myt att tro att låta tiden gå och tro att det ordnar sig. Det är en myt att tro att det är bra att hålla inne med sina känslor. Det är en myt att tro att grubblerier är dåligt. Det är en myt att tro att ansvaret för en vuxen person ligger hos någon annan vuxen person. Det är en myt att tro att det är bättre att ha alla sina tankar och känslor för sig själv. Det är en myt att tro att om man går på samtal hos någon är man psykiskt sjuk och knäpp. 

När det gäller vårt psyke finns det fullt med myter. Myter som blir förödande strategier. Väldigt många går och bär på en massa tankar och känslor för sig själv utan att förstå att dessa ska delas med någon. Vi går omkring och är hemliga och blir sjuka av det.

Att fastna i sina tankar eller känslor gör oss sjuka och detta sker ofta eller kanske alltid när vi ser till att vara ensamma med dessa. Ibland tänker vi knäppa saker och skapar en massa konstiga sanningar. Ibland känner vi en massa knäppa saker och skapar sanningar utifrån det och ibland gör vi konstiga saker som skapar falska sanningar om oss själva. 

Tankar ska delas. Känslor ska delas. Tankar om våra handlingar ska delas. Allt ska delas när det blir ett bekymmer för oss själva. Det är signalen för att gå ut och tala med varandra och öppna de tjocka ekdörrarna till vårt inre.

Jag bar på mina hemliga inre tankar, känslor och handlingar allt för länge. Allt blev bara värre och värre. Jag trodde konstiga saker om mig själv utan att ifrågasätta dessa. Jag lyssnade på andra och vad de hade för åsikter om mig som jag stängde inne utan att ifrågasätta dessa. Jag gjorde mer och mer knäppa saker utan att förstå varför det hände.

Allt detta kom i en helt annan dager när jag började att tala med andra om det och dela mina hemligheter tillsammans med andra och deras hemligheter. Befrielsen kom när jag börja inse att alla andra var lika knäppa som mig och att det kändes ok.

Jag har varit duktig på att tala om mig själv om vissa saker men det har varit en sätt att dölja det jag egentligen behövt tala om. Till viss del har det hjälpt mig men jag kom inte till botten med att dränera mina gamla sanningar och att se min del i allt som sker.

För 10 år sedan gjorde jag ett val. det är konsekvenserna av bland annat det valet som gör att jag idag är där jag är. Jag hade fått nog och började släppa på mina hemligheter. För första gången ägde jag mina hemligheter utan att behöva vara rädd för att de skulle avslöjas. Jag började själv att berätta om dessa för andra.

Vilka myter går du och bär på som kanske kan vara förödande för dig?