Hatet dödar vår egen kärlek

Vi hatar. Ja vi älskar också men vi hatar. Vi hatar IS och vi hatar hagamannen och vi hatar grannen och vi hatar skolan och vi hatar jobbet och vi hatar den regniga sommaren. Vi hatar våra ex och vi hatar oss själva. Vi hatar krig, invandrare, bögar och orättvisor och vi hatar alla som gör andra illa. Vi hata smutsiga industrier och energislöseri. Vi hatar och är emot allt som inte är eller som inte tycker som vi. 

Vi känner in det och vi uttrycker det. Vi ägnar en massa energi omkring det och vi spyr ut vår ilska till andra om andra. 

Hos oss alla som ägnar energi, stort eller smått åt att hata och känna ilska gör en handling mot oss själva. Vi skadar vår balans och vi svärtar ner våra tankar och känslor med aggression. Vi fyller oss själva med känslor som inte är kärlek. 

Vad föder det? Kärlek? Knappats utan vi fortsätter att välja att förvalta hatet. Vi blir bärare av det vi själva hatade. Vi skapar det som vi eller andra inte behöver eftersom vi inte förvaltar kärleken. 

Hatet innebär att jag skadar mig själv vilket kanske inte var det som jag tänkte mig från början. Jag skadar mig själv och jag skadar mina barn. Jag förgiftar den värld jag har runt omkring mig, i min närhet. Jag blir en sådan som jag själv hatade. Jag blir en som andra hatar. 

Tänk om allt hat byttes ut mot viljan att ge kärlek. Tänk om hatet byttes ut mot insikter och förståelse. Tänk om hatet ändrades till respekt och förståelse. Tänk om hatet inte fortsatte att förvaltas av oss själva. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Antingen har vi kärlek eller så har vi brist på kärlek. Det är svaret på all mänskligt elände. För skulle vi alla känna kärlek skulle alla fruktansvärda tankar, känslor och handlingar aldrig existera. Vi skulle inte veta hur man hatar.

Så hat föder hat och kärlek föder kärlek. Det är just detta alla religioner talar om. Alla har insett det men få väljer att leve efter det fullt ut och gör istället sitt största misstag, förvaltar jävulen. Det var inte det Gud, Muhammed, Jesus eller någon annan profet menade. Det var att förkunna kärleken som står över allt annat. Hatet representeras av djävulen. 

Jag har varit full av aggressioner mot andra och annat. Idag lever ibland fortfarande sådana känslor i mig som uppsöker mig utan förvarning. Känslor av irritation som jag arbetar med genom att förminska det, inte odla det utan förminska det. Detta är rester från tidigare idéer om brist på kärlek som hemsöker mig och som tydligen fortfarande är en del av mig. Det handlar om mig och det är jag som behöver möta den djävulen i mig. 

Vad förvaltar du? Är det bra för dig?