Lära mig att leva med

Det finns saker som vi aldrig kommer att bli av med. Det finns beteenden som aldrig kommer att gå ur. Det finns sådant som andra aldrig kommer att förlåta. Det finns saker du kanske aldrig kommer att förlåta dig själv. 

Vi kan förändra mycket men det finns saker som på något sätt nött sig in i oss och skapat oss karaktärer som vi önskade att vi slapp. Gamla känslor som etsat sig fast och väcks på kommando. Kommandon som smyger sig på dig omedvetet styrda av gamla inlärda beteenden, inlärda känslor och uttryck.

Vi kan inte ändra på det utan vi behöver hitta sätt att leva med det. Vi behöver inse styrkorna i det och hantera dessa och vi behöver se bristerna i det och hantera det. 

För att komma dit behöver vi först och främst acceptera det. Vi behöver acceptera att detta är en del av oss som vi inte tycker om men som vi får hitta strategier för att kunna leva med. 

Jag är en person som just nu är....vad det nu är vi är. Jag är just nu en person som inte blir förlåten när det gäller .... 

I accepterandet ligger också möjligheten att hitta strategier att leva med det eftersom jag då konstaterar att det är en del av mig. Om det jag är förändras så är det inte idag för idag är jag just en sådan person och det är till den personen jag idag behöver förhålla mig till på samma sätt som det är att jag behöver förhålla mig till att jag har gröna ögon och t.ex. har tunt hår.

När jag accepterar att saker och ting är som de är kan jag också börja med att sluta kämpa mot det. Min strategier blir mer att hantera det än att försöka ta bort det vilket leder mig själv till ett annat fokus. 

I mitt arbete med mig själv får jag successivt addera nya egenskaper jag hittar hos mig själv. Allt eftersom jag hittar dessa karaktärsdrag hos mig själv ökar min egen befrielse. Jag förflyttar mitt eget fokus från att ta bort till att hantera.

Har du egenskaper hos dig själv eller saker andra inte förlåter hos dig som du inte accepterat? Vad skulle det innebära för dig om du lyckas acceptera att just nu är detta du och det är så du definierar dig?