Medberoendemissbruk

Alla är medberoende på något sätt. Vi är beroende av någon annans tycke. Vi vill inte bli lämnade och vi vill inte vara ensam. Vi vill tillhöra ett sammanhang. Vi vill inte störa oss med andra och vi vill inte vara i konflikt. Vi blir medberoende på något sätt. I stunder släpper vi vår egen vilja för att tillmötes gå någon annans vilja. 

Det är när vi blir sjuka eller får, för oss själva, tillräckligt med konsekvenser av ett medberoende som medberoendet blir ett problem och då kan vi säga att vi har ett missbruk (ett medberoendemissbruk).

Så medberoende kan vara lika med ett missbruk vilket kan behandlas på exakt samma sätt som ett missbruk av annat slag som alkoholmissbruk, sex- och kärleksmissbruk, jobbmissbruk, drogmissbruk, träningsmissbruk osv. Ja ni förstår. 

Det är lätt att tänka att när vi är medberoende är vi offer för någon annan eller någon annans eget missbruk. Det blir lätt att tänka att det inte heller är "offret" som ska ändra på något utan den som är "förövaren". Sitter vi fast i den föreställningen sitter vi också fast i medberoende. 

I samtal med män är det kvinnornas fel. I samtal med kvinnor är det männens fel. I parrelationer finns det oerhörda spänningar och stora maktstrukturer som kan få förödande konsekvenser för båda parter. Om jag för en sekund får generalisera väldigt grovt, mannens fysiska styrka och kvinnans list. Mannen känner sig starkt styrd av kvinnans ibland ovilja att ge kärlek (mamma, partner, älskarinna) och mannen gör allt för att få den och då menar jag allt. Kvinnan i sin tur känner sig starkt styrd av mannens dominerande makt i form av ekonomi, fysisk styrka och ibland psykisk och kvinnan blir ett offer för hans nycker. Givetvis kan det jag beskriver också vara precis tvärt om i parrelationen.

Men vad är det egentligen detta handlar om? Dessa kommentarer låter som om den andre partnern inte har en egen kraft och ett eget liv. Som om det finns ledband som styr den andres rörelser utan möjlighet att ta sig där ifrån.

Självklart är det inte så. Vi har alla egna val även fast det i vissa stunder ser ut som om det verkligen inte är så, så är det så. Vi har egna val att ta makt över våra egna liv. Men i perioder gör vi inte det. I perioder så har vi ett syfte i denna katt och råtta lek. En lek som kan bli förödande.

Alla som upplever att de har ett problem har också eget ansvar för att ta sig därifrån.  Ansvar för att be om hjälp och ansvar för att se sin del i det som sker, för så är det alltid, vi har en egen del i allt som sker, särskilt i en parrelation.

Jag var medberoende till min mammas och pappas kärlek. Jag byggde upp mycket tidigt strategier för att blidka mina föräldrar och för att ta hand om min mamma som var svag och som var utsatt av min pappa. Dessa strategier och beteenden förde jag sedan med mig som vuxen och i mina egna parrelationer hittade jag både "svaga" kvinnor och väldigt dominanta kvinnor. Jag själv levde upp till den dominanta mannen samtidigt som jag hade den svaga personligheten i mig. Jag blev kärleksberoende och jag blev medberoende i kärleken där jag offrade mig själv.

Kan du se att du är medberoende och att det inte är bra för dig? Vad är i så fall din del i det tillståndet?