Misshandel

Jag har varit inblandad i några diskussioner omkring misshandel den senaste tiden. Det blir uppenbart när någon blivit ett offer för misshandel, fysiskt eller psykiskt att alla känner stor sympati för offret och ser den som misshandlat som den onda som ska förskjutas. En gång misshandlare alltid misshandlare. Död åt misshandlaren. Handlingen är självklart aldrig ok. Det är aldrig ok att göra övergrepp eller bruka våld på vilket sätt det än sker mot någon annan människa,  egentligen inte ok mot vilken annan levande varelser som helst. Ett övergrepp är att just sätta sig över någon annan och med onödig kraft gripa till någon slags våld mot någon annan. Egentligen gäller detta även staten men där har vi tillåtit detta enligt lag för bl.a. polisen och i vissa länder även för att ta någon annans liv.

I de diskussioner jag haft med andra och sådant som går att läsa i sociala medier vill gärna människor ibland ta till våld på samma sätt mot de som tar till våld och övergrepp. Jag kan förstå känslan. Men våld är våld oavsett i vilket namn det sker. 

Jag tycker det är viktigt i dessa situationer, där någon form av övergrepp sker att jag markerar var jag står. Jag försöker att inte enbart att se handlingen utan också orsaken till varför handlingen sker. Jag gör det för det finns alltid orsaker och jag vet, även i de mest horribla situationer så gör människor så gott de kan utifrån sin situation. Valen kan var helt fel både enligt lag, värderingar och moral men det sker ändå av människor som gör så gott de kan. Nu kanske du tycker att jag är helt ute och cyklar men detta är ändå min grundsyn. Däremot vet jag och förstår jag att jag i stunden har och kommer att ha andra känslor.

Våldsmannen eller kvinnan för den delen har en historia som oftast förklarar väldigt mycket. Offret, oftast på samma sätt om det inte handlar om rent oprovocerat psykiskt eller fysiskt våld. Alla har en historia som påverkar de val de gör för tillfället. Inte min eller din historia utan deras egen historia. Mannen väljer kvinnan, kvinnan väljer mannen av någon anledning. Vi vistas i miljöer vi inte borde vara i. Vi är i tillstånd vi inte borde var i. Vi provocerar fysiskt eller psykiskt. Nu talar jag inte om att kvinnor inte ska få se ut som kvinnor vill för att det kan upphetsa en man. 

Vi har alla del i de situationer vi befinner oss i på ett eller annat sätt och bilden av offer och förövare är mer nyanserad än vad den ibland verkar vara. 

Jag har själv blivit anklagad för att vara en misshandlare och att jag ska ha betett mig mot andra. Bilden var inte den svarta och vita bild som den som anklagade ville hävda. Ibland däremot gör vi konstiga val vilket skapar konstiga situationer och konstiga konsekvenser. Framför allt i skilsmässosituatuiner kan detta bli väldigt tydligt. Med samma styrka som kärleken byggdes upp sker den brutala skilsmässan. Inte sällan sägs sådant som aldrig skett. Inte sällan görs sådant som annars skulle vara helt osannolikt. Inte sällan gör partnerna någon slags övergrepp för att vinna fördel eller få styrka i skilsmässan. 

Misshandel och övergrepp kan ha många nyanser och det vi hör är inte alltid så det var och det vi ser är inte allt så det var menat. Vad vi vet däremot är att vi inte vet utan att vi har fått en sida av sanningen. 

Var står du i dessa frågor och hur reagerar du i situationer där du är åskådare? Kommer du i situationer där du beskylls för att var en förövare eller där du blir offret?