Mobbar eller mobbad

Mobbar du eller har du mobbat? Är du en person som blir eller har blivit mobbad? Det flersta av oss kan kanske säga att vi någon gång blivit mobbad men att vi mobbat, nej, nej!!

Att erkänna att vi kanske varit ett offer kan vi tala om men att vara en förövare blir svårt att erkänna.  

Jag har blivit mobbad som grabb. Det var ingen stor sak men det förekom i perioder. Killarna hade övertag både fysiskt och psykiskt i småskolan. Efter grundskolan ändrades detta snabbt och var inte längre ett problem. I det tysta accepterade jag själv det som hände att andra blivit mobbade. Det var inte ok men just då var det skönt att inte själv vara utsatt. Fokuset låg inte på mig. Jag höll mig lite i bakgrunden och stod inte upp för de som blev utsatta. 

När jag senare blev vuxen tror jag att jag ibland haft en attityd som varit att kliva på andra för att inte själv ramla ner i botten. Jag har använt andra för att hävda mig själv. Rapp i munnen har varit mitt vapen. Det är en slags mobbing och det har inte varit ok. Allt i namnet av mindre bra självkänsla.

Jag har också bettet mig mot andra, både de närmaste och andra genom lögn och otrohet. Jag har utsatt andra med min lögn. Det är en slags mobbing och det har inte varit ok. 

Jag har varit dömande mot andra och varit bärare av skvaller. Det är en slags mobbing och det har inte varit ok. 

I min egen rädsla har jag själv blivit mobbad, jag har tittat på när andra blivit mobbade och jag har mobbat själv. I rädslan föds strategier för att själv  överleva. Strategier som att vara ett offer, skydda sig själv, ge igen fast mot någon annan eller andra typer av strategier. Alla är vi i grunden barn fyllda av kärlek men som på ett eller annat sätt fylls av brist på kärlek.

Hur har dina strategier sett ut och på vilket sätt har du förhållit dig eller förhåller du dig till mobbing? Den utsatta, betraktaren eller förövaren?