Skilsmässa 2

Att leva med sig själv är tillräckligt komplicerat. Att leva med någon annan, dessutom är en utmaning. Självklart gör det att människor ibland väljer att skilja sig. 

Skilsmässa är en separation från något och från någon. Ibland kanske rent av en separation från oss själva. När jag själv saknar struktur och lever mitt liv genom någon annan och är beroende av den andres vänner, åsikter, vilja, val och mycket annat kan en separation också bli att överge en bit av sig själv bara för att vi själva valt att ha det så. Skilsmässa en gång från våra föräldrar är ett exempel från en sådan separation. Våra barn och även vi själva är en produkt av våra föräldrar från början och det fanns eller finns en väldigt stark allians eller ett band som håller detta ihop. Inte sällan är det också liknande band som vi söker i vår partner. Kvinnans man är lik hennes pappa eller avsaknaden av en pappa och mannens kvinna är en kvinna lik hans mamma, eller avsaknaden av hans mamma. 

Det känns självklart att en separation från partnern då får liknande dimensioner som separation i samband med att barn flyttar hemifrån och kanske liknande konflikter man haft med sina föräldrar. I botten ligger våra ibland outtalade förväntningar som inte infriats. Pappa har inte varit den pappa han skulle vara kontra mannen har inte varit den man hon förväntat sig. Mamma har inte varit den mamma hon skulle vara kontra kvinnan var inte den kvinna han förväntade sig. 

Relation är komplicerat och i botten gömmer det sig så mycket drömmar, fantasier, ouppklarade konflikter, längtan, saknad, sorg, skam, skuld och mycket annat. Förälskelsen och kärleken är bara en liten del i detta. För hade det bara varit det sista så kanske skilsmässa inte varit så känslofyllt. Vi möts och vi skiljs.

Min jakt på kärleken och relationen har varit kantat av jakt på att inte vara ensam, jakt på förälskelse och jakten på modern (tryggheten). I spåren har jag mött besvikelsen på mig själv genom att jag haft beteenden som påmint om min pappa av att vara en förövare, behovet av att ta hand om kvinnan (mamma) och besvikelsen att ingen kunde leva upp till mina dolda önskningar. Det är klart att detta sammantaget inte gjort det lätt att få relationer att fungera. 

För att vi ska få en relation att fungera behöver vi först få relationen med oss själva att fungera. Vad är det som vi gömmer inom oss som ligger där och pyr? Vad har vi för dolda syften och behov? Vem är vi egentligen och vad styr våra tankar, våra känslor och våra handlingar? 

När vi vet lite mer om oss själva ökar chansen att bli lyckosam och börja utforska lite mer hos någon annan. I en relation behöver maskineriet smörjas väl för att det ska fungera. Har vi allt för mycket grus med oss in i relationen kommer det att kärva förr eller senare.

Kan du se din del i varför din relation med din partner inte fungerar eller för den delen varför du inte har eller kan leva med en partner?