Vissa kan leva i denna tristess hela sitt liv. På något sätt är detta ett ytterligare sätt att inte ta hand om sig själv. Valet blir att gå in i offrets skepnad och på det sättet avvisa alla möjligheter till egen förändring. Tristessen är ett fritt val på samma sätt som andra typer av missbruk.
När jag såg mina föräldrar gå bort, den ena tidigt i cancer och den andra senare levde båda sina liv i tristess. För mig handlade det inte om ett liv utan om en väntan på något annat. Jag levde i denna tristess under några år innan jag flyttade hemifrån. I stunder har jag kunnat se hur jag ibland tagit till mig samma beteende. Som om historien går igen. Under en sådan dag av tristess ökade min rastlöshet enormt. Inte bara att jag kände rastlösheten utan just det att jag åter igen kände de gamla tristesskänslorna från förr när jag växte upp.
Detta var rester av gamla offerbeteenden och fy fasen vad ont de gjorde. Känslan av att vara ensam.
Idag kan det hända att detta dyker upp igen. Särskilt när jag inte är i balans och jag går omkring och känner mig ensam. I dessa stunder blir det lätt att försöka avleda denna känsla genom att distrahera mig med tv, Facebook, en bok eller ett projekt bara för att slippa känslan tristess. Samtidigt som jag någonstans skulle vilja bara tillåta mig att inte göra något.
För mina föräldrar var detta en smärta och jag själv märker hur lätt det var att ärva denna smärta. I tristessen ligger förminskande, utsatthet och förlamande.
Jag är inte mina föräldrar utan jag är jag och jag äger det som ska ske. Tristessen är mitt eget val.
Kan du känna tristess och vad beror det på?
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Johan Andersson
Ystadsvägen 28
121 49 Johanneshov
0762- 289948