Det som stör stör

Vi kommer inte undan. Det är en enkel lag. Det går inte att sopa smutsen under mattan och tro att det blir rent. Många har försökt tidigare och många försöker nu och många kommer att försöka. Det kommer inte att försvinna av sig själv. Många med mig har fått veta det. Hårt och hänsynslöst. 

En sak vet jag och det är att om du inte tar hand om det som stör dig kommer det som stör dig att ta hand om dig. Det verkar som det är en lag och som om det gäller alla oavsett.

Jag har rundat många hinder och haft idéer att det ska lösa sig. Vad jag egentligen gjort har handlar om att jag samlat mina hinder på hög och skapat mig strategier som successivt förvärrat allt. Den enda som lidit har blivit jag själv. 

Det är förståligt att vi vill glömma och inte varken tänka eller tala om sådant som hänt som vi gjort, upplevt eller är rädda för att få uppleva. Det är naturligt att skydda sig från det som verkar farligt. Frågan är bara om vi gör en korrekt tolkning och bedömning. Vad har vi skapat för tankar om det och vad har vi faktiskt upplevt. Hur säker är vi på att det vi tänker är sant? Vem kommer att fortsatt bli utsatt om jag själv fortsätter att skapa rädslor från det förflutna eller min framtid? Att vi upplevt saker och känt det vi känt är en sanning men är det säkert att det löser sig bara för att vi tror vi slutar att tänka på det i vårt medvetande? Det undermedvetna har en backup! 

Vi behöver göra upp med det som gör eller gjort oss rädda för att inte släpa på denna rädsla resten av vårt liv. 

Vad försöker du glömma?