Jag gillar lika

Vi känner igen och känner samhörighet. Vi känner att vi kan lita på och tror att vi har ungefär samma sätt ett se på saker och ting. Vi tror att vi kan hantera situationen och kan bli älskade. Vi rationaliserar för att hjärnan vill det. Vi gillar lika för vi attraheras till lika.

Det är därför olika blir skrämmande. Vi vet inte hur vi ska förhålla oss till det som är olika och vi har svårigheter att bedöma det vi möter. Vi lyssnar till andra och gärna till de som redan bekräftar min egen rädsla och osäkerhet. Sällan eller aldrig lyssnar vi till de som är olika och bildar oss en egen uppfattning. 

Jag har gjort det misstaget många gånger och allierat mig med de som redan tycker som jag. Jag har inte gett de andra en chans genom att lyssna på vad de har att säga och hur de bygger upp sin verklighet. Jag har verkligen inte strävat att försöka förstå deras argument och sätt att tänka med mitt hjärta utan möjligen har jag stått där med egen full utrustning och laddad med egna kraftfulla argument. Hur stor var chansen då att jag skulle kunna lära mig och förstå? Har jag sedan ändå lyssnat har jag gjort den med mig själv full med gammal kunskap och egna värderingar om hur det egentligen är.

Att gilla olika betyder inte att vi ska gilla lika. Det betyder inte att vi ska se lika ut och det betyder inte att vi ska känna lika. Det betyder inte ens att vi ska tycka om varandra. Det betyder precis tvärt om att saker och ting får vara olika. 

Så jag gillar lika men jag gillar också olika. Jag gör allt för att våga möta det jag eventuellt är rädd för för att möta olika och lära mig förstå genom mötet. Inte för att övertyga och förändra utan för att enbart möta och försöka förstå. 

Jag gillar olika för att det är ett ansvar jag har för att försöka förstå det jag inte förstår. Både mot mig själv och andra. 

Jag är inte lik en sverigedemokrat eller en moderat. Jag är inte lik en asiat eller en romer. Jag är inte lika en grek eller en engelsman. Jag är inte lik en mörkhyad eller ens någon med mörka ögon. Jag är inte lik min granne eller ens min partner. Jag är inte lik de som är för apartheid eller rasism. Det är mycket jag inte är lik, tycker lika eller gör lika. Samtidigt är det många som just är olika mig på många sätt. Att stänga alla dessa ute känns dumt för jag förstår att jag går miste om det som är olika och som jag just nu inte förstår.

Så jag gillar olika i dess egentliga mening där även det som definitivt är olika i varje del, även det vi tycker är något jag vill möta och lära mig att förstå.

Hur ska vi kunna förstå om vi inte möter andra där de är med oss där vi är? Hur ska vi kunna lära att älska om vi möter andra med hat?

Så välkommen det olika i egentlig mening. Låt oss försöka förstå.Det är så vi bygger broar.

Gillar du olika och hur öppen är du egentligen för det som är olika?