Sitter vi på läktaren?

Vi är allt för många som i perioder, långa eller korta kanske ibland ett helt liv sitter och tittar på när andra spelar. Vi låter oss omfamnas av ensamhet och passivitet. Vi sitter och väntar på att något ska hända. Någon annan ska göra det vi inte gör och uppfylla det vi vill. Allt detta som vi vill ha eller göra pågår där ute på spelplanen men själva sitter vi på läktaren. Det kommer inte att hända. Ingen kommer att göra det för oss. Det kommer inte att hända. 

Ändå sitter vi kvar och väntar. Vi sitter kvar och väntar och blir mer och mer passiviserande, mer och mer ensamma. Det blir som att bekräfta det vi känner längst inne att vi är ensamma. Vi tänker det. Vi känner det och bevisligen gör vi det. 

Livet pågår ute på planen och vi sitter på läktaren. Resultatet är givet och vi är en del av varför det blir som det blir. Kanske rent av den enda delen till varför det blir som det blir. 

Jag adderar en massa "men.." och sedan sitter jag där och skyller på andra. Jag pekar finger åt olika håll. Världen är orättvis och lilla jag är utsatt. Föräldrarnas fel, hustruns fel, jobbets fel, regeringens fel, människornas fel. Allt är fel att det är som det är. Jag anklagar också mig själv men jag gör det kopplat till att det i grunden är någon annans fel. 

Inget händer och jag sitter kvar på läktaren. 

Jag pekar på det som finns utanför mig själv och en sak vet jag om det och det är att jag inte har någon som helst kontroll eller möjlighet att styra det som finns utanför mig själv. Det jag kan styra och som är inom min kontroll är det som finns inom mig själv. Det har jag full kontroll över, om jag vill.

Jag är den som bokar spelplanen och jag är den som rekryterar spelarna. Jag är den som coachar och jag är den som är materialare. Jag är den som är lagets läkare och jag är den som är domare. Jag är den som belyser spelplanen och jag är den som är min egen publik. Jag är den som fixar målen och jag är den som får ta emot resultatet.

Det är just detta som är mitt liv och jag är den som får sköta allt. Blir det bra så är det på grund av mig blir det inte bra så blir det bättre nästa gång. Jag sår och jag skördar.

Jag har suttit på läktaren ibland jag är också den som har spelat med ett annat lag än det laget som var mitt.

Vem är du? Sitter du på läktaren eller är du redan ute på spelplanen och gör vad du kan för att dit lag, ditt liv ska vinna?