Svaghet skapar styrka

Förändring är enkelt när det är förenat med lust. Det går enkelt att starta upp och vi har inga problem att genomföra det vi vill. Resultatet vet vi blir lustfyllt och resan dit på samma sätt. Tänk bara att planera inför en semester och sedan genomföra den, tänk hur enkelt det går. På samma sätt att förbereda en middag eller något liknande. Då har vi all kraft i världen för att genomföra.

Svårare blir det när vi ser motgångar, känslan av olust, avsaknad av kraft och när det finns tusen olika fällor och möjligheter att smita just för att det vi vill göra är jobbigt och utan lust rent av läskigt innan vi når ett eventuellt resultat. Vi kanske också tvivlar på målet och vår egen förmåga. Viljan finns där inte riktigt och vi tar inte det vi vill riktigt på allvar. 

Beteenden som vi har, att vi äter fel mat och för mycket, tränar och rör oss för lite, gör inte det vi sagt att vi ska göra eller kanske har ett beroende eller strategier som sakta tar livet av oss. Dessa behov av förändringar har en tendens att vilja skjuta på sig. De har i sig egna stimuli som är starkare och svåra att utmana. Vi vet intellektuellt att vi vill men våra inre medvetna och omedvetna känslor är starkare.

Då är det ibland enbart en kraft som är starkare och som kan leda till ett avgörande och det är vår svaghet. 

När vi är som svagast är vi som starkast. Då är denna en extra styrka som visar sig och ger oss kraft. När vi nått den absoluta botten och inte längre kommer längre ner vaknar signaler inom oss till förändring. 

Oftast når vi den där kraften innan det är för sent. Ibland får vi flera riktiga smällar innan det händer något. Några överlever tyvärr också inte innan den där kraften visar sig. 

Det är något just i det där att nå den riktiga botten och bli riktigt svag som ger den där avgörande kraften. 

Jag fann den. Jag var oerhört svag och nådde en botten där jag kände mig oerhört rädd, ensam och totalt utsatt. Den botten kan jag känna tacksamhet för idag. Det var några personer som hjälpte mig att nå den absoluta botten. Jag tror inte att de då såg det som en hjälp utan det var ett uttryck för deras eget behov av hämnd. Då var det människor jag ogillade nu märker jag att de bidrog till att jag hittade min egen kraft. Tack ni som gjorde min svaga känsla nåbar och att jag nådde min botten.

Kan du se att det skulle kunna vara så att när du är som svagast kommer du att bli som starkast? Är du där? Väntar du på att få komma dit? Eller är det så att du fortfarande kämpar och hoppas?