Utanförskap

Att vara utanför något annat. Utanförskap  innebär någon typ av känsla som får mig att känna att jag inte tillhör en majoritet utan är en del av en minoritet. Många vill gärna koppla ihop detta med bidragstagande, invandring, kriminalitet, missbruk eller kanske arbetslöshet. Människor som avviker från en tänkt etablerad norm. 

Utanförskap är något jag känner och jag tror att detta kan kännas hos vem som helst. Känslan av att vara utanför och inte tillhöra något som jag tror att andra tillhör. 

Men vem sätter denna norm? Samhället,  andra eller jag själv? Jag tror att det alltid är jag själv som sätter normen. Jag själv när jag känner att jag vill befinna mig utanför utanförskapet eller jag själv när jag tror att jag är en del av utanförskapet. Även bland de av oss som känner utanförskap kan det finnas graderingar hur mycket utanförskap man känner och att det kan vara bättre att ha ett visst utanförskap jämfört med ett annat. Utanförskapet arbetslös är ett mindre utanförskap än att vara invandrare och flykting, bara för att ta ett exempel. 

Utanförskap är ett tankeverk som får mina tankar och därmed också mina känslor att spela mig ett spratt. Jag jämför och med tanken försätter jag mig i en situation att vara mindre eller mer än någon annan. Allt är bättre eller sämre än något annat. Det är bättre att komma först, men det är ok att få en pallplats. Det är bättre att fixa en placering bara man inte kommer sist. Det är bättre att komma sist än inte alls ha deltagit.

Tillbaka till utanförskapet. Jag tror vi alla ibland kan känna utanförskap och vi kan känna det i olika situationer även kanske rent av olika på en och samma dag. Jag känner som ett exempel kanske en tillhörighet i min familj men känner ett totalt utanförskap på mitt arbete.

Jag har varit arbetslös, jag har varit oliktänkande, jag har befunnit mig i situationer där jag inte gjort som andra och inte följt normen. Jag har gjort saker och tänkt saker som andra i perioder tyckt varit väldigt konstigt. Jag har förlorat människor i min närhet men jag har också vunnit människors förtroende på grund av min egen känsla av utanförskap. 

Människor som tar tag i sitt eget utanförskap kommer att hitta lösningar som inte alltid följer normen. En del väljer kriminalitet för att klara sig, andra väljer grupperingar där normen mer motsvarar och påminner den egna situationen. Invandrare i Sverige eller utanför Sverige grupperar sig och bor i närheten av varandra. Svenskar i Spanien, bara för att ta ett exempel. Kriminella eller missbrukare grupperar sig. Landsmän finner sina grupper. Före detta missbrukare finner sina. Men den som känner att utanförskapet är just att vara ensam har svårt att hitta sin grupp eftersom då är den som är ensam just inte ensam och har inte längre ett utanförskap. 

Utanförskap är något som jag väljer att känna. Så länge jag jämför kommer utanförskapet alltid att kunna vara ett alternativ. När jag väljer att söka upp en gemenskap har jag brutit den känslan. Vi lever alla i ett sammanhang och är en del av något. Tror jag att det är annorlunda kan det vara ett sätt för mig att få tag i känslan utanförskap. Flyktingar flyr och är utsatta för risker, ibland risker som är fruktansvärda. Samtidigt är det människor med stort mod som vågar förändra sin situation. USA är fyllt av dessa flyktingar som sedan 1500- talet och kanske tidigare med vikingarna invandrade till USA för att skapa sig ett nytt liv. Det var fattiga människor där vissa kanske alla kände ett stort utanförskap men samtidigt sökte en lösning på sitt problem. 

Känslor är en produkt av våra tankar. Tankar kan ändras.

Känner du att du befinner dig i ett utanförskap?