Zombie beteende

Det var två munkar som var ute och vandrade. Deras tro var att leva i celibat och inte låta sig bli frestad av det andra könet. På sin vandring kom de fram till en bäck där det stod en vacker kvinna som hade svårigheter att ta sig över en bäck. Den ena munken erbjöd sin hjälp och bar kvinnan över. Den andra munken var riktigt förvånad och förstod inte att han kunde utsätta sig för detta vilket var mot deras tro. När munkarna gått en bit därifrån kunde den upprörda munken inte hålla sig utan sa: - Hur kunde du utsätta din tro för denna frestelse att bära denna kvinna över bäcken, vilken fruktansvärd handling?! Den andra munken svarade snabbt: - Jag bar henne över bäcken du bär på henne fortfarande. 

Det är inte det som händer och hur vi utsätts för det som är vårt problem utan det är hur vi väljer att förhålla oss till det.  Händelsen är kort men efterbörden kanske en evighet och det är vi själva som väljer att bära på det och låta oss påverkas. Vi kan ha blivit utsatt för något vi ogillar mycket eller lite kanske rentav något fruktansvärt men det är sedan vi själva som utsätter oss genom att fortsätta älta, bära ilska, sorg, rädsla eller aggression över det som redan varit. Den som blir utsatt utsätter sig själv kanske för ett mångt längre och mer påfrestande lidande. Ett lidande som kan vara under väldigt lång tid och påverka våra liv, våra strategier och våra val.

Hur gör vi då för att det inte ska bli så här?

Glömma? Glöm det!

Bli arg när det händer och lev ut aggressionerna? Ja det är ett val!

Tänk om och formulera dina känslor i ord för att hitta de handlingar som bäst hjälper dig att ha det bra här och nu? Ja en klok idé!


Tala om det och med människor du känner dig trygg med och har tillit till? Ja visst! 

Hitta sätt att rensa din hjärna och dina tankar från känslan omkring det som hänt? Ja absolut!

Formulera andra tankar än de du har omkring det som hänt? Ja verkligen!

Aldrig glömma det som hänt? Fundera på det hur viktigt det är för dig att minnas händelsen. Det bästa är att arbeta sig igenom det som hänt, komma ihåg det men efteråt vara neutral för det som hänt!

Ställa frågan och svara: - Vad har jag för nytta av att fortsätta bära på det jag bär på? En viktig fråga att ställa!

Se min del i det som pågår och i de rester som finns kvar i det som hänt? Mycket viktigt!

När vi tillbringar mer tid i vår historia än i att leva här och nu har vi tappat något på vägen. Kanske är det det som kallas zombie- beteende. Vara levande men ändå död.

Jag upptog allt för mycket av mina tankar och känslor till det förflutna vilket styrde mig mot helt felaktiga vägar.

Har du mer kontakt med det som hänt än det som händer?