Ett samtal med min bror

Du är yngre men ändå var du min äldre bror, ett tag. Just nu känns det som det var för länge sedan det startade, det är en lång tid nu som vi känt varandra. Kanske är det fortfarande så att vi innerst inne är vänner.

För mig började det med mitt eget sökande. Jag hade suttit fast allt för länge i mitt skruvstäd och du var den som både skruvade fast mig hårdare och fick mig att lossna. 

Kom du ihåg, en dag frågade vi varandra om vi skulle bli kompisar? Jag kände mig ensam och först senare förstod jag att det var precis samma för dig. 

Du är fortfarande min vän och kompis även fast du svikit mig många gånger. Svek är ett svårt ord för det låter som jag lägger all skuld på dig, men det gör jag inte. Jag har min del i det som hände och borde ha tänkt till mer än en gång. Men jag valde att lita på dig och jag såg inte signalerna då. Jag förstår nu att det var sidor hos dig jag då ännu inte fått lära känna. Sidor som jag mött hos andra och i min uppväxt som jag inte var tillräckligt lyhörd för. Nu vet jag och det är jag tacksam för att jag upptäckt.

Så jag kan se min del i det som hänt mellan oss men jag ser också sådant som inte är min del. Delar som jag tänker är helt dina. Delar som jag tänker att du behöver hantera själv. Men i det kan jag inget göra. 

Jag har tittat på ett tag nu och ser att du åter igen väljer att inte visa dina genuina sidor. De sidor som jag gillar och fascineras av. Jag ser sakta hur du går tillbaka och regredierar. Du låter dig själv fångas av det från förr och väljer att sätta dig i ditt eget skruvstäd som jag själv för ett bra tag sedan lämnat.

Det är sorgligt men vad kan jag göra. Du gör dina val och just nu börjar jag förstå att de valen kommer att gå mot din egen undergång. Du sa en gång till mig att jag behövde göra ett val, leva eller dö, leva eller dö. Just det valet står du inför nu. Du har fått många chanser i ditt liv och du har tagit chanserna och du har gjort något av det. Nu är du fången igen. Kanske kommer du inte att klara det åter en gång. Din demoner är starka.

Just nu känns det som jag står och ser på när du sakta tar livet av dig. Ja jag vet att du försöker dölja det och att du tror att jag inte förstår, ändå vet du att jag vet.  Kanske är det just därför du är livrädd och inte vågar konfrontera mig.

Min bror ska jag låta dig ta livet av dig?

Om inte så vet du exakt vad du behöver göra. 

Acceptera att du fallit dit igen och att du är besegrad.

Ge upp!

Låt den som kan tackla dig göra sitt jobb så du gör ditt. 

Uppenbarligen så fixar du inte detta själv.

Min bror, ta hand om dig!