Tystnad

Idag är det tyst. Det har varit tyst hela dagen så de små ljuden har fått mer plats. Dom små nyanserna och just bar tystnaden. På sommarstället är det också  så att tysnaden till och med hörs. 

Det blir ett lugn i mig av den tysnaden. För andra kan det vara precis tvärt om att tystnaden blir skrämmande. 

Tystnad kan jag känna från mina barn. Förut var det svårt stt hantera men nu har jag blivit van och det har blivit en ok tystnad. Men det betyder inte att jag inte blir lika glad när jag hör något från någon av dem. Bara att de hör av sig och vill ha något är ett skönt sätt att få denna tystnad att brytas.

Jag har några vänner som jag fortfarande betraktar som vänner som var och en är tyst på sitt sätt. Jag accepterar att det är så men är samtidigt förvånad varför det är så. Jag har slutat tro att det handlar om mig och insett att det är av andra skäl som jag inte kan styra.

Tystnad kan också användas som vapen för att frysa ut någon annan eller av rädsla. Jag har gjort så i relationer jag haft och det har inte varit bra. Jag har inte vetat vad jag haft att säga men så här efteråt har det mer varit av rädsla för att säga så som det egentligen känts.

Tystnad förstärker också det sist sagda ordet och är välkänt inom teatern eller uppläsning av böcker. 

Ibland behöver jag också bara just hålla käft och bara vara tyst. Luften behöver inte fyllas av min röst och mina ord. Jag slutar att lyssna när jag hela tiden talar. När jag lyssnar så händer inte allt för sällan så mycket mer. 

Tystnaden är platsen för reflektion och det är bra för mig. 

Vad betyder tystnad för dig?