Överlevare som också lever

Vem överlever och vem gör det inte. Vad är det som gör skillnad och framför allt, vem lever? 

Det finns de som knappt eller inte alls överlever. Historien och tankarna blir för tung att bära och förmågan att ta sig därifrån saknas helt. Orsakerna kan vara fler. 

Jag tänker att det som skiljer mellan liv och död och överleva eller leva är de som intellektuellt och känslomässigt förstår eller de som inte förstår. Så om jag förstår sammanhang i livet ökar min chans att överleva och till och med att leva. Jag behöver förstå hur man gör. Kanske är det en felinlärning när jag inte förstår.

När jag vet var jag är, på samma sätt som en GPS som visar mig min plats, både intellektuellt och känslomässigt har jag en bra start. Därefter behöver jag veta vart jag ska både intellektuellt och känslomässigt då har jag en bra riktning. Det som kvarstår är sedan att med min handling förkroppsliga allt detta. 

Jag kanske behöver nya verktyg, nya tankar och nya handlingar. Jag kanske behöver en omgivning som stöttar mig och någon som kan vara min vägledare så jag inte styr för långt bort från min utsatta riktning och mitt mål. 

Först då har jag kontroll över mig själv och sannolikheten är mindre att något utifrån kommer att störa mig. 

Jag äger mig själv känslomässigt, tankemässigt och i handling först när jag förstår att jag äger mig själv både intellektuellt och känslomässigt. 

Är du en överlevare eller är du också någon som lever eller är det så att du har ide'er om att överleva inte ens är ett alternativ?