Rädslan känns alltid skönare efteråt

Rädslan är något som jag själv bygger upp utifrån en bild jag själv skapar. Jag skapar rädslan och vill hitta ett sätt att komma undan. Det kan vara exakt som jag tänker mig eller så är det precis tvärt om. 

Ett enkelt exempel. Just nu sitter jag på landet och det är en del saker jag tänkt att jag ska göra. Egentligen har jag inte lust för jag tänker att det är kallt så jag hittar på en massa skäl för att inte gå ut. Jag har fantasier om att det är riktigt kallt och jag tänker att det jag ska göra kommer att vara jobbigt och besvärligt. Mina tankar skapar argument för att unvika det jag inte vill. Om det är vad jag tänker har jag ingen aning om utan jag skapar bara rädslor för att slippa. 

Efteråt vet jag att det kommer att bli skönt att göra det jag föresatt mig att göra och den känslan är betydligt större än känslan av att låta bli.

På samma sätt fungerar det med allt annat jag skjuter upp eller känner rädslor för att göra. Vägen ut är att just att fokusera på målet och känslan när målet nåtts än att fokusera på resan för att komma dit. 

Ibland kan det också vara bra att sätta delmål eller att se resan som en del av målet. Allt beror på och vad som känns bra för mig själva i stunden. 

När jag själv reflekterar för jag ett resonemang i mig själv och får en större förståelse för mig själv och de beteenden jag har. Detta får mig att lära mig mer av mig själv och får mig att växa.

Reflekterar du över dig själv? Hur gör du för att lösa dina egna rädslor och motstånd?