Din befrielse ligger väldigt nära

När jag bär på hemligheter vilka de egentligen än är tynger det ner mig. Jag är inte fri. Det är som ett lån som ligger över mig som bara ska betalas, jag är inte fri. Jag är underkastad en situation och en börda som stressar min kropp, förvränger mina tankar och drar iväg med mina känslor på ett sätt som blir skadligt för mig. Jag lever i ett då bortförd från nu med små förhoppningar om sedan.

Men...

När jag väl befriat mig från min börda om det så är mina hemligheter, ett lån eller vad det nu än är lovar jag dig att du kommer att känna en så stor lättnad i dig själv att du till och med upplever att du flyger fram. Dina fötter lämnar för en stund sitt fotfäste.

Jag har upplevt detta ett antal gånger både med mig själv men också med andra när den fortsatta vägen behöver rensas från dessa bördor och modet till slut kommer där hemligheten eller vad det nu än är, löses upp genom att släppa på sin hemlighet eller annan börda. För de som inte varit i denna situation är det svårt att förstå för de som har är detta uppenbart. Jag hade människor som visade att vägen fanns, nu visar jag var vägen finns. 

Tankar och de känslor vi skapar har en så stark förmåga att låsa oss eller frigöra oss. Detta märker vi inte enbart i hur vi tänker eller känner utan även rent fysiskt genom spänningar i kroppen, låsningar i funktioner, hur vi talar, andas, vad vi blir irriterade på, förmågan att lösa problem och slappna av. Jag har läst om och är övertygad om att minsta lilla cell i vår kropp blir berörd när vi har en känslomässig obalans i oss. 

Därför blir just förmågan att släppa taget om sådant som vi är rädda för en sådan befrielse för hela kroppen. 

Ibland är ord vägen fram, ibland är handlingen innan ordet det viktiga steget. När vi befinner oss i fullständig spänning finns inga genvägar, genvägar finns sällan. Vi behöver alltid göra det vi är rädda för att göra. Vi behöver möta vår rädsla. Säga de där orden till någon. Erkänna våra fel. Blotta våra hemligheter. Våga visa oss nakna och utsatta utan skydd. Oavsett vad som hänt, oavsett vad du gjort, oavsett vad vi bär på eller är rädd för, utan undantag så behöver vi ta oss igenom. Ta mod och komma igenom den fasa vi tror att vi ser. Hur stort vi än upplever att den är behöver vi ta tag i det. Så länge inte detta skett är vi fången. Så släpp taget om du tror att du kan kontrollera din rädsla för det kan du inte. 

För mig ser jag detta i stort och smått. Nyligen var jag irriterad över en p- bot då jag ansåg att jag hade rätt och gjort vad jag kunnat. Jag förlorade och fick betala böterna, vilket jag inte räknat med. Jag släppte kontrollen och valde en förklaringsmodell som passade mig, nu är det bara ett kort minne. Men motstånden har varit mycket större och för mig har det handlat om alla mina hemligheter jag hållit inne för andra som de hade behövt veta och där jag svikit. 

Har du sådant du skulle behöva släppa kontrollen på? Har du kanske redan lyckats och har din berättelse om hur bra det blev?