Jag en jägare

Jag ville verkligen inte bli ensam och själv.  Det var något i det som jag insåg att jag skulle få problem med om jag blev ensam. Jag tänker att jag ärvde mina föräldrars känsla där. Jag hade också länge saknat den där okuvna kärleken och bekräftelsen på att bli älskad, kravlöst älskad. Jag har en känsla av att mamma gav mig det men jag tänker att hon själv var full av samma brister som jag senare upptäckte att jag trodde jag hade. Hon gav säkert vad hon hade och klarade inte mer än så. I huset bodde hennes man tillika min far och hon hade tagit hem den som skulle bekräfta det hon själv inte trodde hon hade och det var kärleken som aldrig blev bekräftad av hennes far. I den sorgen levde hon och hon lyckades hitta någon som åter igen bekräftade att hon inte skulle bli älskad. Min pappa i sin tur saknade också denna kärlek. Både letade och försökte finna och i allt detta föddes jag. Jag lärde mig också att jaga efter närhet, kärlek och bekräftelse. Jag lärde mig jakten. Allt gick i arv. 

Det var som jag växte in i ett beteende som jag tidigt lärde mig. Jag lärde mig att använda humor. Jag lärde mig att bekräfta andra för att få det jag trodde jag behövde. Jag lärde mig att flirta. Jag blev en mästare på att jaga villebråd för min bekräftelse. Ibland kändes det som jakten var viktigare än att behålla bytet. Jakten triggade mig och fick mig att lyckas. Jag blev någon och bytet blev min bekräftelse på detta. Det kanske också är så jägarna känner det i skogen, triggad av att fånga sitt byte.

Jag lärde mig att dejta tidigt och jag tror det var just att bli sedd som var det viktiga. Att få bli bekräftad på olika sätt där sexet blev en viktig del. Jag kunde göra precis allt för att få denna kraftfulla bekräftelse. Det har kostar mig tid, en massa tid, pengar och andra fruktansvärda förluster bland annat mina relationer och min familj. Jag lärde mig överlevandens konst och slutade lita på någon, inte minst mig själv. Allt för att bli bekräftad och känna kicken i jakten. Jag blev en mästare att bekräfta mig själv på kvinnors bekostnad och i vissa fall även på mäns bekostnad. I det senare handlade det om andra typer av utnyttjande än just i relation och sex men fortfarande utnyttjande för att jag skulle få det jag ville ha. Jag har utnyttjat och varit osann och jag har lurat in andra i denna fålla men också mig själv. 

Jag en jägare ensam jagande något som aldrig gjorde mig nöjd utan bara fick mig att jaga mer. Jagandet blev mina kickar och det jag trodde var kärlek var i själva verket kicken i jakten. Jag lärde mig aldrig kärlekens språk mer än att använda det som ett medel för att känna att jag dög. 

Jag saknade inget men trodde att jag gjorde det och för att blidka min smärta fann jag jakten som min befriare. 

Vet du vad kärlek är? Kan du känna igen dig i den jakt jag beskriver oavsett om du är man eller kvinna?