Kvinnan - det bästa eller det sämsta för mannen

Kvinnan är det bästa som hänt mannen eller det värsta. Så gick diskussionen i en samtalsgrupp jag hade för ett tag sedan med ett antal män.

Hur kan det bli att vi män känner det på detta sätt? 

Den första kvinnan vi män möter är mamma. Mötet kommer tidigt innan någon av oss sett varandra. Känslor och intryck, kanske tankar. Kärleken till den som bär oss män och mamman som gör vad de kan för att ta hand om oss. Sedan föds vi och vår första kärlek är modern. Mamman ligger 9 månader före i relationen med oss och på något sätt har hon en fördel jämfört med vår pappa. Mamma blir också vår första förälskelse och den vi kommer att jämföra med när vi möter vår nästa kvinna eller man för den delen. Vi blir kära, vi förälskar oss och där kan sagan sluta och alla blir lyckliga. Vi har funnit den kvinna som liknar vår mamma oavsett om det är de goda eller mindre goda sidorna vi funnit likheter i. 

Men så blir det inte alltid. Hon var inte som vi tänkt oss. Hon var inte vår mamma eller så betedde hon sig i delar som vår mamma, som vi ogillade. Det vi själva lärt oss i vår ursprungsrelation med våra föräldrar är också det vi söker och så vi agerar i kommande relationer. Vi gör som våra förebilder i allt. Saker vi känner igen är sådant vi attraheras till oavsett hur vi intellekt tyckte om det. Hjärnan gillar generaliseringar och enkla förklaringar så att det enkelt går att kategorisera och det ger trygghet i oss.

För min del sökte jag kvinnan jag skulle ta hand om för det var precis det jag såg skedde i min ursprungsfamilj. Jag hade en mamma som var ett offer och var utsatt. Hon behövde skyddas, samtidigt föraktade jag både min pappa som utsatte henne och min mamma som inte kunde ta hand om sig och därmed la över ansvaret på mig som barn. Detta drama valde jag sedan att skapa om och om igen i nya relationer samtidigt som jag hade lärt mig offerrollen och fått en vana i denna, lärde jag mig rollen som förövare. Jag var komplett i mitt drama och såg också till att mina relationer följde detta mönster. Dramat attraherade mig och det var detta jag fångade i förälskelsen samtidigt som resultatet var något som jag föraktade och var obekväm med. Jag skulle vilja påstå att jag har skapat alla mina drama i ett enda syfte och det är att skapa "trygghet" i mitt eget kaos.

Andra hittar kvinnor som i vissa stycken är exakt som sina mödrar. Kärleksfulla, varma, kontrollerande, hotar med att ta livet av sig, opålitliga, bullmammor, egocentriska, omvårdande, offer, madonnan eller horan. Alla finns representerade och alla har vi män själva valt dessa utifrån de erfarenheter vi fått i vår egen uppväxt i kontakten med vår första kvinna, vår mamma.

Själv har jag genomlevt en mängd relationer och precis som mina föräldrar har jag haft komplicerade relationer som både kostat mig smärta, sorg, pengar och praktiska besvär. Jag har i många av mina relationer fått kvinnor som hatat mig med en kraft som jag önskade att se hos min mamma men aldrig såg förverkligas. Jag fann kvinnor som gjorde sig till offer men som hade den kraft som jag önskat min mamma haft.

Kanske har min strategi varit att ta alla de smällar min pappa aldrig fick men borde fått från min mamma. Tanken är intressant.

Tala om för mig vilken kvinna du har ska jag tala om för dig vem din mamma är.  

Vilka drama har du skapat i dina relationer som i många delar är spegelbilder eller delar av de drama som spelats upp hemma i din ursprungsfamilj?